Adeno-Associerat Virus-medierad genterapi vid OTOF-relaterad medfödd hörselnedsättning : En scoping review av kliniska studier

Sammanfattning

Bakgrund: Medfödd hörselnedsättning (HNS) drabbar ungefär 1–3 av 1 000 nyfödda, uppskattningsvis orsakas 60 procent av all medfödd hörselnedsättning av genetiska mutationer. En specifik form är OTOF-relaterad HNS, som uppstår till följd av mutationer i OTOF-genen, vilken kodar för proteinet otoferlin. Otoferlin är avgörande för att innerörats hårceller ska kunna överföra elektriska signaler till hörselnerven och vidare till hjärnan. När OTOF-genen inte fungerar korrekt bildas inte otoferlin som det ska, vilket gör att signalöverföringen uteblir trots att innerörat ofta är strukturellt intakt. Utan tidig diagnos och behandling kan detta få betydande konsekvenser för tal- och språkutvecklingen. Syfte: Syftet med denna scoping review är att kartlägga och sammanställa aktuell forskning om Adeno-Associerat Virus-baserad (AAV) genterapi vid OTOF-relaterad medfödd hörselnedsättning, med fokus på rapporterade behandlingseffekter avseende audiologiska och funktionella utfallsmått, såsom hörtrösklar, ABR-respons och taluppfattning, samt att identifiera medicintekniska begränsningar och kunskapsluckor inom området. Metod: Sökningar genomfördes i Scopus, PubMed och Google Scholar med fokus på kliniska studier av OTOF-mutationer och AAV-vektor (virusvektor, som används för att leverera genmaterial direkt till målcell). Inklusionskriterier omfattade kliniska populationer, oberoende av kön och ålder, publicerade fram till sök datumet. Exklusionskriterier omfattade studier på andra genetiska hörselnedsättningar än OTOF-relaterade, studier med enbart medicinsk-tekniskt fokus samt prekliniska djurstudier. Urvalsprocessen följde riktlinjerna i PRISMA-ScR för transparens och reproducerbarhet. Resultat: Sju kliniska studier omfattande ca 37 deltagare med OTOF-relaterad HNS identifierades. deltagarna var i åldrarna 10 månader till 18 år, oftast med svår till grav HNS eller auditiv neuropati. Majoriteten behandlades unilateralt, medan några fick bilateral behandling. I de flesta fall administrerades AAV-vektorn intracochleärt via runda fönstrets membran, med cochleostomi som mindre vanlig metod. Hörseln förbättrades inom några veckor efter behandling, ofta redan inom 1 månad. Den längsta uppföljningstiden var 24 veckor, vilket innebär att långtidseffekten ännu är oklar. Behandlingen tolererades väl, och inga allvarliga biverkningar rapporterades. Slutsatser: Resultaten tyder på att AAV-genterapi är en lovande behandling för barn med OTOF-relaterad medfödd hörselnedsättning. Forskningen är dock fortfarande i ett tidigt skede, med små deltagargruppen och korta uppföljningar. Studier med större grupper behövs för att säkerställa långtidseffekt och säkerhet. Vidare behövs mer forskning om kombinerad behandling med genterapi och cochleaimplantation, eftersom detta kan påverka effektbedömningen och den optimala behandlingsstrategin.