Alternativa stigar mot nya gemenskaper för delande och bostadsbyggande : en studie av förutsättningarna för att integrera en gemenskapsdriven utveckling i stadens omställningar.

Sammanfattning

Genom att analysera delnings- och byggemenskapers medverkan i den konventionella stadsomvandlingsprocessen avser detta arbete undersöka möjligheterna för alternativa gemenskapsdrivna aktörer att agera som drivkrafter för en hållbar samhällsförnyelse. Detta görs genom en fallstudie där studieobjektet är Malmöstadsdelen Sege Parks omvandlingsprocess. Denna process jämförs med situationen för gemenskapsdriven utveckling i Hamburg, samt en större utblick på förutsättningarna generellt i Sverige. Det empiriska materialet utgörs av 22 semi-strukturerade intervjuer utifrån situationen i Sverige generellt samt Hamburg och Malmö specifikt. Det teoretiska ramverket baseras på en kritisk genomgång av stadsutvecklingens dominerande och alternativa aktörer och dess omställningsansatser. Utifrån Avelinos (2017) perspektiv på makt och Wolframs (2016) perspektiv på transformativ kapacitet studeras stadsomvandlingsprocessen i Sege Park genom Castán Broto et al. (2019) operationalisering av transformativ kapacitet genom tio indikatorer. Studiens analys och resultat har visat att en gemenskapsdriven medverkan leder till ett ökat deltagande i samhällsdebatten och en större involvering av andra icke-vinstgivande aktörer. Politisk vilja har visat sig central som förutsättning för en gemenskapsdriven medverkan. I jämförelsen mellan Hamburg och Malmö har också lokal kontext visat sig avgörande, särskilt i relation till i vilken utsträckning bostadssektorn ses som en politiserad fråga eller inte. Insikt, politisering, och bristen på aktörer som kan stärka svaga gruppers makt över sin egen situation, ses som några av huvudanledningarna till att transformativ kapacitet inte stärks bland delnings- och byggemenskaper i Sverige. Utifrån observationen, att en ömsesidig problemförståelse över vad en hållbar stadsomvandling innebär saknades i det studerade fallet, går det att anse att stadsomvandlingsprocessen i väldigt liten grad bar spår av transformativ kapacitet, och därför inte anses bidra till en socio-ekologiskt inkluderande och resursbesparande stadsförnyelse.