Ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda kritiskt sjuka barn : En kvalitativ intervjustudie

Sammanfattning

Ambulanssjuksköterskornas dagliga arbete omfattar bedömningar och vård av patienter i alla åldrar med varierande vårdbehov. Kritiskt sjuka barn är däremot en relativt ovanlig patientgrupp inom den prehospitala vården, där endast 4.5–6,9% av alla ambulansuppdrag omfattar barn. Pediatriska situationer ställer höga krav på både kunskap och kommunikation, samt praktiska färdigheter hos besättningen. Vårdande möten kan vara komplexa, och beslutsfattandet kan medföra stor betydelse för barnets prognos. Syftet med studien var att belysa ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda kritiskt sjuka barn. Studien genomfördes med en kvalitativ metod med induktiv ansats. Totalt deltog 10 specialiserade ambulanssjuksköterskor med minst två års erfarenhet av prehospital sjukvård samt med erfarenhet av att vårda kritiskt sjuka barn. Data samlades in genom intervjuer. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys där data delades in i meningsenheter, kondenserade meningsenheter, koder , subkategorier och kategorier. Resultatet presenterades i form av 4 kategorier och 9 subkategorier. Kategorierna som framtogs var psykofysiologiska reaktioner, ansvar och förväntningar, betydelsen av kompetens och erfarenhet samt anpassningar i vårdandet av kritiskt sjuka barn. Slutsatsen av studien visar att ambulanssjuksköterskors upplevelse av att vårda kritiskt sjuka barn präglas av en kombination av psykiska och fysiologiska reaktioner, omfattande ansvar samt förväntningar från omgivningen. Erfarenhet och högre kompetens inom området bidrar till en ökad trygghet i vårdandet. Vidare finns större behov av anpassning i vårdandet i samband med barn. Sammantaget understryker studien behovet av ökade utbildningsinsatser för att främja patientsäkerhet samt vårdpersonalens välbefinnande.