ÅTERBRUK AV BETONGELEMENT - En studie av miljömässig lönsamhet samt framtida utvecklingsmöjligheter

Sammanfattning

Bygg- och fastighetssektorn står för en betydande andel av Sveriges och EU:s totala växthusgasutsläpp, och tillverkningen av betong är en av de mest utsläppsintensiva delarna av byggprocessen. Med bakgrund av ökade klimatkrav undersöker denna studie förutsättningarna för återbruk av större betongelement i svenska byggprojekt. Studien analyserar den miljömässiga lönsamheten i återbruk, identifierar de tekniska, ekonomiska och regulatoriska hinder som i dag begränsar dess utbredning, samt redovisar framtida möjligheter och lämnar rekommendationer om vilka åtgärder som kan bidra till att göra återbruk till en etablerad praktik i byggsektorn. Studien bygger på en kombination av litteraturstudie, kvalitativa intervjuer med tre aktörer inom byggsektorn samt analys av två genomförda svenska byggprojekt med tillgängliga klimatberäkningar: förskolan Hoppet 2 i Göteborg och H22-paviljongen i Helsingborg. Resultaten visar att återbruk av betongelement kan ge betydande klimatbesparingar. I Hoppet 2 uppnåddes en total klimatbesparing på cirka 45 procent jämfört med ett referensscenario med enbart nyproducerade material, medan H22-paviljongen uppvisade en 82-procentig reduktion av inbyggt koldioxid jämfört med en nyproducerad referensbyggnad i KL-trä. Klimatnyttan av att återbruka betongelement visade sig dessutom i en av fallstudierna vara mer än fyra gånger större än klimatnyttan av att krossa och återvinna samma element som ballast. Trots den dokumenterade miljömässiga potentialen är återbruk av bärande betongelement fortfarande sällsynt i praktiken. De hinder som identifieras är i stor utsträckning av strukturell karaktär. Tekniskt saknas ett gemensamt ramverk för kvalitetssäkring och tillståndsbedömning av återbrukade element. Ur ett ekonomiskt perspektiv är återbruk i dagsläget dyrare än nyproduktion, bland annat till följd av kostnader för demontering och mellanlagring samt skattemässiga regler som utrangeringsavdraget, vilket aktivt missgynnar cirkulära alternativ. Regulatoriskt är befintliga standarder och klimatdeklarationssystemet utformade på ett sätt som premierar den som använder återbrukade material men inte den som projekterar för framtida återbruk. Studien pekar på fyra prioriterade åtgärder: etablering av den branschstandard för kvalitetssäkring av återbrukade betongelement som för närvarande är under remiss, en översyn av utrangeringsavdragets utformning, en revidering av allokeringsmetoden i EN 15804/15978 så att Design for Disassembly ger klimatmässig utväxling i det aktuella projektet, samt utredning av möjligheterna att etablera regionala elementbanker och utökat producentansvar för byggprodukter.