Att bemöta barn som anhöriga inom intensivvården : En kvalitativ intervjustudie

Sammanfattning

Bakgrund: Barn som anhöriga påverkas när en närstående vårdas på en intensivvårdsavdelning, men riskerar att få sina behov negligerade. Utifrån ett familjecentrerat vårdperspektiv samt Barnkonventionen ska barn betraktas som en del av familjesystemet och ges anpassad information och stöd. Tidigare forskning belyser intensivvårdssjuksköterskans centrala roll, men även brist på organisatoriska riktlinjer. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att bemöta barn som anhöriga på intensivvårdsavdelning. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats genomfördes. Tio intensivvårdssjuksköterskor från två intensivvårdsavdelningar i Sverige deltog via strategiskt urval. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Två kategorier framkom; stödjande av barnets närvaro och påverkande aspekter i mötet med barnet. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev hur kommunikation, bemötande och miljö anpassades efter barnets individuella behov. Bland annat framkom tidigare erfarenheter och avsaknad av riktlinjer som påverkande aspekter för intensivvårdssjuksköterskornas bemötande av anhöriga barn. Slutsats: Bemötandet av barn som anhöriga är komplext och emotionellt. Studien betonar behovet av organisatoriska riktlinjer och utbildning kan bidra till att minska det individuella ansvaret hos intensivvårdssjuksköterskan. Detta kan främja ett jämlikt, barnanpassat och familjecentrerat bemötande inom intensivvården.