Att leva med en ovanlig diagnos : Mäns upplevelser av att leva med bröstcancer: En litteraturöversikt

Sammanfattning

Bakgrund: Bröstcancer är en av de vanligaste cancersjukdomarna globalt sett och endast ett fåtal av fallen utgörs av män och gör det därmed till en ovanlig diagnos för männen. Den låga förekomsten hos män har varit en bidragande faktor till begränsad forskning samt att diagnostik, behandling och stödinsatser huvudsakligen utgår från kunskap från kvinnliga patienter. Detta kan ha effekt på både tidig upptäckt, vård, omvårdnad och möjlighet till individanpassat psykosocialt stöd för män som drabbats av bröstcancer. Vilket tydligt visar behovet av ökad kunskap och mer personcentrerad vård. Syfte: Syftet med studien var att beskriva mäns upplevelser av att leva med bröstcancer. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt där vetenskapliga originalartiklar om mäns upplevelser av bröstcancer identifierades genom systematiska sökningar i databaserna PubMed och CINAHL complete. Artiklarna analyserades och jämfördes tematiskt. Resultat: I resultatet framkom det fem teman: ”upplevelser av stigma”, ”kroppsliga förändringar & maskulinitet”, ”vård & behandling”, ”sociala relationer, arbete & vardagsliv” samt ”hanteringsstrategier & meningsskapande”. Män beskrev upplevelser av stigma kopplat till att bröstcancer betraktas som en kvinnosjukdom, vilket bidrog till känslor av utanförskap, skam och osäkerhet. Vidare framkom det att kroppsliga förändringar och behandling påverkade självbild och maskulinitet samt att bristande information och stöd inom vården förekom. Samtidigt visade resultatet att stöd från närstående och återgång till vardagliga rutiner underlättade anpassningen till den nya livssituationen. Slutsats: Män med bröstcancer möter särskilda utmaningar kopplade till sjukdomens kvinnliga könskodning, vilket kan leda till stigma, skam och psykisk belastning. Socialt stöd, personcentrerad omvårdnad och individanpassad information är avgörande för att stärka deras välbefinnande och delaktighet i vården. Ökad medvetenhet, utbildning och fortsatt forskning behövs för att skapa en mer jämlik och anpassad vård för denna patientgrupp.