Att leva med Typ 2-diabetes som muslimsk kvinna med invandrarbakgrund i Europa

Sammanfattning

Bakgrund: Typ 2-diabetes är en kronisk sjukdom som förutsätter ett omfattande ansvar föregenvård. Tidigare forskning visar att muslimska kvinnor med invandrarbakgrund kan mötautmaningar i sin egenvård till följd av kulturella, religiösa och strukturella faktorer. För attmöjliggöra jämlik och personcentrerad diabetesvård krävs fördjupad kunskap om hur dessakvinnor upplever och hanterar egenvård relaterad till kost och fysisk aktivitet samt hur livsvärldoch sociokulturella kontext påverkar egenvårdsförmågan.Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt är att beskriva erfarenheter av egenvård vid typ 2-diabetes hos muslimska kvinnor med invandrarbakgrund, med fokus på kost och fysisk aktivitetoch mötet med hälso- och sjukvården i europeisk kontext.Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt baserad på 9 vetenskapligaoriginalartiklar med kvalitativ och mixdesign. Artiklarna analyserades med tematisk analys,vilket resulterade i huvudteman och underteman som beskriver kvinnornas erfarenheter avegenvård och deras förutsättningar att ta en aktiv roll i sin diabetesbehandling.Resultat: Resultatet visar att egenvård hos muslimska kvinnor med invandrarbakgrund somlever med Typ 2-diabetes formades genom ett komplext samspel mellan kulturella, religiösa,sociala, psykosociala och strukturella faktorer. Religion och familj fungerade både somstödjande resurser och som potentiella hinder och på så sätt påverkade motivation.beslutsfattande och ansvarstagande i egenvården. Kulturellt förankrade kostvanor, könsnormersamt könsspecifika begränsningar relaterade till fysisk aktivitet påverkade följsamheten tillrekommenderade egenvårdsåtgärder.Vidare identifierades upplevelser av stigma, skuldkänslor, språkbarriärer och begränsadhälsolitteracitet som betydande hinder för aktiv delaktighet i vården. Dessa faktorer påverkadekvinnornas autonomi, delade beslutsfattande och upplevelse av empowerment i mötet medhälso- och sjukvårdspersonal negativt.Slutsats: Litteraturöversikten visar att muslimska kvinnor med invandrarbakgrund inte utgören homogen grupp och att egenvård vid Typ 2-diabetes behöver förstås utifrån kvinnornaslivsvärld och sociokulturella sammanhang. Personcentrerad, kultursensitiv och empowerment-inriktad diabetesvård framstår som central för att stärka kvinnornas delaktighet,egenvårdsförmåga och möjligheter till långsiktigt hållbar egenvård, samt för att främja jämlikhälsa.