Att städa fram meningen : En studie av arbete, tid och vardagsestetik i Perfect Days

Sammanfattning

Studien visar att Slow Cinema inte enbart kan förstås som en estetik av uthållighet och alienation men också som en praktik där repetitivt arbete omvärderas till en form av etisk och estetisk omsorg. Syftet med denna uppsats var att undersöka hur Wim Wenders film Perfect Days omförhandlar Slow Cinema-traditionens konventionella gestaltning av repetitivt lågstatusarbete. Studien visar att filmen, genom sin konsekventa fenomenologiska estetik och atmosfäriska ton, utmanar föreställningen om vardagen som händelselös eller tom. Genom ett etiskt orienterat förhållningssätt framställs toalettstädning inte som ett nödvändigt ont, utan som en värdig och meningsbärande praktik. Det som traditionellt förstås som dötid omvandlas här till levande tid, där arbetets rytm och upprepning skapar en erfarenhet av trygghet snarare än stagnation. På så sätt svarar Perfect Days mot den samtida tidsregim som introduktionen beskrev, där även vila och pauser underställs produktivitetskrav. Filmen återerövrar, genom sin estetik snarare än sitt narrativ, vardagens mellanrum som värdefulla i sig.