Att vara partner till en person med en demenssjukdom : En kvalitativ litteraturstudie baserad på självbiografier

Sammanfattning

Bakgrund: Varje år drabbas cirka 20 000–25 000 personer av en demenssjukdom i Sverige. De två vanligaste demenssjukdomarna är Alzheimers och vaskulär demens. Demens leder generellt till försämrad minnesförmåga, vilket gör det svårt att klara av vardagen på egen hand. Detta gör att anhöriga, ofta partners, får ta en stor roll för att stötta och hjälpa den demenssjuke. Syfte: Syftet med studien var att beskriva partners upplevelser av att leva med en person som har en demenssjukdom. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserat på tre självbiografier som kvalitetsgranskats. Självbiografierna analyserades induktivt med en manifest innehållsanalys. Resultat: Resultatet baseras på tre huvudkategorier vilka är: Att lida, Att gå från partner till vårdare och Att hitta lugn i en förändrad livssituation, och nio subkategorier. Subkategorierna tar upp känslor såsom oro, skuld och sorg när partnern förändras till följd av sjukdomen. I samband med livsförändringen förändrades rollerna i relationen och samtliga partners beskrev det som nödvändigt att finna acceptans och hitta ljusglimtar i vardagen för att orka kämpa. Slutsats: Studien visar att partners till personer med en demenssjukdom påverkas på olika sätt av förändringarna som sker till följd av sjukdomen. Vanligt är att partners upplever lidande, i form av bland annat sorg, ensamhet, oro och maktlöshet. När kärleksrelationen byts ut mot ett vårande upplevs en frustration, avundsjuka, ökad belastning och isolering. Studien visar också på att ett lugn i form av acceptans och tacksamhet med tiden växer fram bland partnerna. Genom att se anhörigas behov kan sjuksköterskan erbjuda det stöd som behövs.