”Barn ska ju vara skyddade” : Socialsekreterares bedömningar av barns skyddsbehov i en ny rättslig kontext

Sammanfattning

Den 1 april 2024 trädde lagen (2024:79) om placering av barn i skyddat boende i kraft, med syftet att stärka barnrättsperspektivet och tydliggöra barn som egna rättighetsbärande subjekt i ärenden som rör våld i nära relationer. Syftet med denna studie är att utforska hur socialsekreterare uppfattar och resonerar kring barns behov av skydd i bedömningar enligt den nya lagstiftningen, med särskilt fokus på barnets röst, delaktighet och socialsekreterarens professionella roll i en förändrad rättslig kontext. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med socialsekreterare i en mellanstor kommun och analyseras tematiskt med utgångspunkt i barndomssociologi och Reynaerts (2012) kritiska barnrättsperspektiv. Resultatet visar att socialsekreterare i sina bedömningar väger våldets allvar mot konsekvenserna av uppbrottet från barnets vardag, såsom förlust av relationer, skolgång och kontinuitet. Tvång och juridifiering framträder som centrala faktorer som påverkar både arbetsprocessen och maktbalansen mellan barn, föräldrar och myndighet. Studien visar att även om den nya lagen skapar fler formella möjligheter att uppmärksamma barnets situation, riskerar rutiner, administration och fokus på den vuxnas skyddsbehov att begränsa barnets faktiska delaktighet. Socialsekreterarnas ansvarskänsla och rädsla för att fatta fel beslut framstår både som drivkrafter och hinder i arbetet. Studien bidrar med fördjupad kunskap om hur barnrättsperspektivet praktiseras i socialt arbete i ljuset av ny lagstiftning, samt belyser spänningen mellan lagens intentioner och det sociala arbetets vardagliga praktik.