Bedömning av företagsansvar vid svensk implementering av CSDDD – Kausalitet och näringsfrihet vid bedömning av miljöskada i verksamhetskedjor

Sammanfattning

Uppsatsen analyserar hur orsakssamband, bevisbörda och beviskrav bör utformas vid svensk implementering av artiklarna 10, 11 och 29 i direktivet om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet (CSDDD). Fokus ligger på miljöskador som uppstår när ett företag eller dess affärspartner underlåter att förebygga eller avsluta miljöskadlig verksamhet i verksamhetskedjan. Genom rättsdogmatisk och EU-rättslig metod granskas om direktivets ansvarskonstruktion, som bygger på kontroll i stället för faktisk skade, är förenlig med svensk skadeståndsrätt. Uppsatsen utreder särskilt om bevislättnad för skadelidande, i form av bevisbörda eller sänkt beviskrav, kan införas utan att strida mot företags rätt till näringsfrihet enligt artikel 16 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Analysen visar att varken den traditionella modellen i svensk skadeståndsrätt, som kräver full bevisning av faktisk kausalitet, eller bevislättnadsregeln i 32 kap. 3 § miljöbalken, är ändamålsenliga i fall där företags ansvar grundas på underlåten kontroll av verksamhetskedjan. Det föreslås att en ny modell införs, i svensk lag eller förarbeten, där faktisk kontroll över affärspartner kan grunda ansvar, kompletterad med editionsplikt och bevislättnader i civilrättsliga skadeståndsmål. Slutsatsen är att en korrekt implementering av CSDDD förutsätter nya bevisregler i svensk rätt. Förslagen bedöms vara förenliga med näringsfriheten, förutsatt att reglerna utformas med tydlighet och proportionalitet.