Bevisbörda vid skada i hyresrätt : En studie om beviskrav och vårdplikt enligt 12 kap. 24 § Jordabalken

Sammanfattning

Uppsatsen behandlar frågan om bevisbörda och beviskrav vid skadeståndsrättsliga tvister som rör hyresgästens vårdplikt enligt 12 kap. 24 § JB. Bestämmelsen innebär att hyresgästen är skyldig att väl vårda lägenheten och att denne kan bli skadeståndsansvarig för skador som uppkommer genom vårdslöshet eller försummelse. Vid tvist om skada i hyrd bostad uppstår ofta betydande bevissvårigheter. Hyresvärden är som utgångspunkt den part som gör gällande att en skada har vållats och har därför enligt allmänna civilrättsliga principer bevisbördan för detta. Problemet är emellertid att skadorna ofta uppkommer inom hyresgästens kontrollsfär, där hyresvärden i praktiken har begränsade möjligheter att säkra bevisning om hur skadan har uppstått. Denna uppsats undersöker om bevisbördans placering och beviskravets nivå är ändamålsenliga vid skadeståndsrättsliga tvister om skada i hyresrätt. I undersökningen behandlas vidare om det finns alternativa sätt att placera bevisbördan eller bestämma beviskravet som bättre tillgodoser rättsregelns skadeståndsrättsliga syften. Undersökningen visar att 12 kap. 24 § JB bygger på en balans mellan hyresvärdens intresse av att få ersättning för skador och hyresgästens intresse av att inte åläggas ett mer långtgående ansvar än vad som följer av vårdslöshet eller försummelse. I rättspraxis har det utvecklats vissa bevislättnader för hyresvärden. Dessa bevislättnader kan motiveras av att hyresgästen ofta har bättre möjlighet att förklara eller säkra bevisning om vad som har skett i lägenheten. Särskilt när skadan är av sådant slag att den typiskt sett uppkommer genom ovarsamhet kan det finnas skäl att sänka beviskravet eller tillämpa en presumtionsliknande ordning. Samtidigt visar praxis att domstolarna är försiktiga med att låta sådana bevislättnader utvecklas till ett faktiskt strikt ansvar. Undersökningen kommer fram till slutsatsen att den nuvarande ordningen i huvudsak är principiellt motiverad, men att den inte alltid är fullt ändamålsenlig i praktiken. Hyresvärden bör även fortsättningsvis som huvudregel bära bevisbördan för att skadan har orsakats genom hyresgästens vårdslöshet. Emellertid finner studien att beviskravet bör justeras i vissa avgränsade situationer där skadans art och hyresgästens kontroll över lägenheten talar för att hyresgästen haft bäst möjlighet att säkra eller förklara bevisningen.