Dammutrivningars effekter på näringskoncentrationer i svenska sjöar och makrofytsamhällets potential att spegla dem

Sammanfattning

Många mindre vattenkraftdammar i Sverige är idag föråldrade och har låg samhällsnytta, vilket har lett till en ökning av dammutrivningar. Dessa utrivningar påverkar lokala ekosystem, men vilka de specifika effekterna blir är ofta svårt att förutsäga. En av de viktigaste effekterna att ha i åtanke vid en utrivning är förändrande näringscykler, då dessa uppträder både upp- och nedströms den utrivna dammen, och kan ha ekologiska konsekvenser. Eftersom strukturen och kompositionen av makrofyters individsamhällen ofta formas av ett vattens näringsförhållanden över tid kan dessa ge en mer övergripande bild av näringsstatus än enskilda vattenprover. Således kan information om makrofytsamhället underlätta beskrivandet av förändringar i näringsnivåer efter en dammutrivning. Denna studie undersöker hur ett trofiskt makrofytindex (TMI) kan användas för att bedöma sjöars näringsnivåer, samt hur dessa näringsnivåer påverkas av dammutrivningar. Genom att analysera data från 27 svenska sjöar med antingen intakta eller utrivna utloppsdammar, varav fem hade data både före och efter utrivning, undersöktes sambandet mellan indexvärden och uppmätta halter av kväve och fosfor. Studien undersökte också hur detta samband påverkades av en dammutrivning, samt hur de genomsnittliga näringshalterna i sjöarna förändrades. Resultaten visar att TMI ger en tillförlitlig uppskattning av näringsnivåer i sjöar, vilket gör det till ett värdefullt verktyg för att förutspå ekologiska effekter av dammutrivningar. Sambandet mellan index och näringshalter försvagades dock efter en utrivning. Näringshalterna i de sjöar där dammar hade avlägsnats minskade, men den minskningen var endast signifikant i de fall data fanns både före och efter utrivningen. Detta tyder på att lokala förhållanden har stor betydelse för utrivningens effekter. Särskilt förändringar i sjöns hydrologi verkar påverka både näringshalterna och indexets förmåga att beskriva dem. Forskningen kring dammutrivningar i sjöar är fortfarande begränsad, vilket gör det svårare för beslutsfattare att förutse ekologiska konsekvenser. För att öka kunskapen om dammutrivningars effekter i sjöar och ta välinformerade beslut krävs mer forskning på hur lokala abiotiska faktorer såsom näringsnivåer skiftar efter en utrivning. TMI kan vara en bra metod för att undersöka dessa faktorer och förändringar.