Datadelning inom immunhematologi : En kvalitativ intervjustudie om digitala och organisatoriska förutsättningar för en säker transfusionsvård

Sammanfattning

Bakgrund: Patientinformation utgör en grundläggande förutsättning för en säker transfusionsvård. Samtidigt är Sveriges vård regionalt uppdelad vilket försvårar datadelning däremellan. Utvecklingen av datadelning inom Svensk sjukvård pågår, men forskning saknas rörande professionella erfarenheter kring hur detta fungerar och påverkar vården inom immunhematologi. Syfte: Syftet med studien är att undersöka BMAs erfarenheter av arbetssätt för datadelning mellan regioner inom immunhematologi, samt hur de påverkar patientsäkerhet och vårdkvalitet. Metod: Studien antog en kvalitativ och induktiv ansats med ett hermeneutiskt förhållningssätt och använder semistrukturerade intervjuer som datainsamlings metod. Totalt 11 forskningspersoner medverkade från tre sjukhus i två regioner, och valdes ut strategiskt baserat på erfarenhet. Tematisk analys användes enligt Clarke and Brauns sex faser. Resultat: studien visar på ett medicinskt behov av patientdata inom immunhematologi för att erhålla säkra transfusioner och god vårdsäkerhet. Informationen blockeras dock bakom komplexa och tidskrävande arbetssätt för datainhämtning. Vilka framgår främst bero på organisatoriska och regulatoriska faktorer. De bristande tekniska lösningarna kompenseras av manuella metoder vilket leder till risk för missförstånd och en ojämlik vård. Vidare upplevs dagens arbetssätt som föråldrade och ineffektiva med tidsförlust och onödigt materialförbrukning som direkta resursmässig konsekvens. Slutsats: Det finns en diskrepans mellan det databehov som finns och de metoder som används för att inhämta dessa. Då de hindrande faktorerna för en ökad datadelning identifieras som regulatoriska snarare än tekniska behöver framtida arbete inom området riktas in på strukturella och organisatoriska förändringar snarare än teknisk utveckling. Vidare behövs en förändring då de arbetssätt som används idag kan ifrågasättas etiskt. Rutinerna ger upphov till ökad risk för skada för patienten samt leder till en ökad risk för ojämlik vård, vilka motsätter de två etiska principerna rättvisa och att inte göra skada.