Den kärleksfulla makten : En diskursanalytisk studie av Laestadius predikningar - i Foucaults anda

Sammanfattning

I uppsatsen har relationen mellan andlighet och makt i Lars Levi Laestadius (1800–1861) predikningar undersökts. Den metod som använts för att uppfylla uppsatsens syfte och frågeställningar är diskursteori. Det empiriska materialet kategoriserades med en foucaultinspirerad maktanalys, Mitchell Deans fyra dimensioner synligheter, kunskap, tekniker och praktiker samt identiteter. Resultatet från diskursanalysen speglades i Foucaults maktteori samt det intersektionella analysbegreppet religiös proximitet. Undersökningen visade att Laestadius, sitt grova språk till trots, använde sin makt på ett kärleksfullt sätt. Den pastorala makten var verksam. Laestadius brukade en rik palett med tekniker och praktiker för att övertyga åhörarna om vikten av pånyttfödelse. Den andlighet som Laestadius eftersträvade att åhörarna skulle erhålla var den där hjärtat i trygg tillit är helt överlåtet till Gud. Genom den dagliga helgelsen och en lyhördhet för det egna samvetet rustades människan till egenmakt. Den pastorala makten producerade egenmakt. Undersökningen visade även att föreställningen om Gud och föreställningen om djävulen var de maktpositioner som stod över Laestadius maktvilja. Laestadius var en fånge under makten precis som de hans predikningar riktade sig till. Han besatt en djupare andlighet än åhörarna i kyrkbänkarna, något analysen utifrån begreppet religiös proximitet visade. Trots det var även han maktlös i relation till föreställningen om Gud och föreställningen om djävulen.