En intersektionell analys av National Education Policy (2010) i Bangladesh

Sammanfattning

Denna studie handlar om hur National Education Policy (2010) konstruerar problemet kring flickors sekundära utbildning i Bangladesh. Studien vill förstå hur policyn beskriver problemet, vad policyn tar upp och vad den inte tar upp, och hur flickor beskrivs i policyn. Denna studie använder en tematisk textanalys som metod. Analysen genomfördes enligt Braun och Clarkes (2006) beskrivning av tematisk analys, men som en teoristyrd (deduktiv) tematisk analys snarare än en induktiv. Detta betyder att policydokumentet National Education Policy (2010) lästes flera gånger för att skapa en helhetsförståelse av dokumentets innehåll, struktur och centrala formuleringar (Braun och Clarke, 2006, s. 87). Genomläsningen styrdes av ett förutbestämt kodschema baserat på studiens syfte, forskningsfråga och det intersektionella feministiska perspektivet. Dessutom identifierades relevanta textavsnitt och sorterades in under koder, i stället för att koderna genererades induktivt ur materialet (Braun och Clarke, 2006, s. 82–83). Sedan användes koderna för att strukturera analysen och organisera materialet i tre övergripande teman, hur problemet med flickors sekundära utbildning definieras, vilka hinder och perspektiv som synliggörs respektive osynliggörs samt hur flickor och deras villkor framställs i policyn. Analysen och presentationen av resultaten kopplades löpande till studiens forskningsfråga och teoretiska ramverk (Braun och Clarke, 2006, s. 93–94). Denna studie använder också Crenshaws (1989) intersektionalitet teori för att tolka policyn. Denna teori säger att flickors situation påverkas av flera saker samtidigt, inte bara kön, till exempel fattigdom och sociala normer. Dessutom säger den tidigare forskningen som Rahman (2021), Amin och Huq (2008) och Akter (2021) att flickor i Bangladesh kan hoppa av skolan på grund av flera hinder, till exempel barnäktenskap, könsnormer, fattigdom otrygghet och att familjer ibland prioriterar pojkar. Där till visar resultatet att policyn säger att flickors avhopp är höga, men policyn tar inte upp de anledningarna som gör att flickor hoppar av mer än pojkar, som till exempel barnäktenskap och sociala normer. Policydokumentet pratar mest om allmänna problem som brist på skolor, för få lärare och brist på resurser. Dessutom belyser policydokumentet att jämställdhet är viktig och nämner saker som stipendier och tryggare skolmiljö. Dock pratar policyn väldigt lite eller inte alls om viktiga hinder som tidigare forskning lyfter fram, till exempel barnäktenskap, könsnormer, trakasserier och att flickor har olika ekonomiska villkor. Ytterligare visar analysen att policydokumentet ofta beskriver flickor som en homogen grupp och det tar inte upp att olika flickor kan ha olika problem. Där till kopplar policyn inte heller ihop kön med andra faktorer som fattigdom och socialnormer. Detta betyder att policyn konstruerar flickors utbildningsvillkor på ett förenklat sätt i texten, genom att inte koppla kön till andra faktorer. Avslutningsvis ger National Education Policy (2010) en förenklad bild av flickors skolgång. För att policydokumentet inte nämner många viktiga hinder som till exempel barnäktenskap, könsnormer, trakasserier och socioekonomisk ojämlikhet. Detta innebär att policydokumentet föreslagna åtgärder formuleras utan att relateras till flera av de hinder som identifieras i tidigare forskning, vilket begränsar problemförståelsen i policytexten.