En rumslig fältstudie av sambandet mellan daggmaskar och markkemiska och fysikaliska egenskaper i skånska åkermarker : är daggmaskar en biologisk indikator för markens bördighet?

Sammanfattning

Markens bördighet och produktivitet är avgörande för livsmedelsproduktionen, men det är komplext att mäta och definiera vad som är en bördig jord eftersom det beror på ett samspel mellan fysikaliska, kemiska och biologiska faktorer. De kemiska och till viss del fysikaliska faktorerna mäts rutinmässigt inom lantbruket, men biologiska indikatorer är mer sällsynta. Det här mastersarbetet har analyserat vad daggmaskantal kan säga om variationen av olika markkemiska och fysikaliska egenskaper och om de kan fungera som rumslig biologisk indikator. Studiens syfte var att undersöka variationen av daggmaskar inom och mellan fält samt ifall de visar ett samband med infiltration, penetrationsmotstånd, pH och växttillgänglig näring (P-AL, K-AL, Ca-AL, Mg-AL och K/Mg-kvoten). Metoden innefattande 10 fält i Skåne, där fyra fält mättes med ett prov per hektar och resterande fält mättes med tre prov per fält. Där inventerades daggmaskantalet genom handsortering och jämfördes statistiskt med resterande markdata genom PCA-analys, Pearson-analys för att hitta linjära samband och Spearman-analys för att hitta monotona samband. Resultaten visar främst att daggmaskantalet korrelerar med markkemiska parametrar snarare än markfysikaliska. Det mest robusta resultatet var sambandet mellan antal daggmaskar och halten av lättillgängligt kalium i matjorden (K-AL). Det fanns ett signifikant positivt samband i både Pearson-analysen (R2=0,118; p=0,0067) och Spearman-analysen (ρ=0,314; p=0,013). Det fanns även signifikanta men svaga positiva samband med P-AL och K/Mg-kvoten i Pearson-analysen. Det hittades dock inga signifikanta samband mellan antal daggmaskar och infiltration eller penetrationsmotstånd. Det tyder på att andra faktorer så som jordbearbetning, markpackning och textur har större inverkan på markstrukturen än daggmaskar. Det observerades även att daggmaskantalet var högre i plöjningsfria system än i system där fälten plöjs årligen. Slutsatsen är att studien till viss del bekräftar daggmaskars relevans som indikator för markens bördighet. Antalet daggmaskar kan indikera skillnader i mängd tillgänglig näring mellan fält, men inte inom fält. Däremot behövs vidare forskning för att undersöka sambandet mellan daggmaskar och fysikaliska markegenskaper på fältnivå. Slutligen bidrar studien med ny kunskap om hur daggmaskar påverkar sin miljö på fältnivå och visar att daggmaskar samvarierar med vissa näringsparametrar och jordbearbetningsmetoder.