En statistisk analys av berggrunden under framtida potentiella glaciala sjöar i Sverige

Sammanfattning

Glaciärer fungerar som sötvattenreservoarer, kontrollerar havsnivån samt reflekterar solens strålning. Glaciäravsmältning förändrar därför landskap både globalt och lokalt. Sveriges 270 glaciärer är inget undantag mot den generella globala trenden gällande ökad glaciäravsmältning. Sommaren 2024 skedde en minskning på 13% av den totala arean av Sveriges glaciärer, och åtta glaciärer försvann helt. En av de tydligaste geomorfologiska skillnaderna vid glaciäravsmältning är nybildade glaciala sjöar. Ett generellt problem har under en längre period varit otillräcklig kunskap angående var dessa glaciala sjöar kommer att vara belägna. I en nyligen publicerad vetenskaplig artikel har en ny isflödesmodell, baserad på digital djupinlärning, använts för att förutse framtida potentiella glaciala sjöar. Fördelarna med att använda datamodellering i stället för traditionella mätmetoder är möjligheten att samla in data över ett större område till en lägre kostnad. Markpenetrerad radar, vilket är en traditionell mätmetod, åstadkommer precisa resultat men är ofta kostsam. Med hjälp av isflödesmodellen har en digital karta över jorden vid fullständig deglaciation verkställts. I denna rapport användes data över framtida potentiella glaciala sjöar i Sverige för att jämföra bergarter och skollkomplex under nuvarande glaciärer gentemot framtida sjöområden. Visualisering av data gjordes i QGIS för kartor. Tabeller och diagram har framställts i Excel. Resultatet indikerar att Seveskollkomplexet utgör den mest omfattande skollan, där den upptar 73% av skollorna under dagens glaciärer. Under framtida glaciala sjöar förväntas Köliskollkomplexet få en större utbredning. Dess andel ändras från dagens 17% under nuvarande glaciärer till att utgöra 35% av de framtida sjöbottnarna. Vid en analys av de specifika bergarterna under dagens glaciärer framgår det att diabas är den mest dominerande bergarten med en utbredning på 62%. De två bergartarna som under framtida potentiella glaciala sjöar blir proportionellt mer vanliga är gabbroid-dioritoid och gnejs. Detta arbete ger en första inblick i berggrunden under framtida potentiella glaciala sjöar, men glaciala processer är komplicerade. En kraftigare vittringsgrad av grovkorniga bergarter samt dess koppling till moränvallar har lagts fram som en potentiell teori för att gabbroid-dioritoid och gnejs är överrepresenterade vid framtida potentiella glaciala sjöar. För att få en mer djup förståelse av resultatet skulle fler parametrar behöva undersökas, som exempelvis glaciärens bottentemperatur.