Ensam om tronen - En rättshistorisk studie av kungamaktens räckvidd i absolutismens Sverige och Danmark

Sammanfattning

De europeiska statsmakterna var under 1600-talet starkt influerade av idén om absolutism och under århundradet utvecklades flera enväldiga stater i Europa. En statskupp i Danmark och en stegvis förändring i Sverige gjorde att även de skandinaviska länderna blev etablerade envälden under senare hälften av 1600-talet. Syftet har varit att undersöka och jämföra enväldeskungarnas maktbefogenheter under dessa parallella envälden. Genom att studera dåtidens lagstiftning – i Danmark enevoldsarveregeringsakten och kongeloven och i Sverige landslagen, kungaförsäkran och ständerutlåtanden – har kungens teoretiska maktbefogenheter och eventuella begränsningar kunnat utrönas. Detta nyanseras genom att undersöka andra makthavare, såsom ständer, råd, domstolar och kyrkan eftersom maktförhållandet kan visa på hur kungens makt såg ut i praktiken. Med samhällelig kontext har frågan om varför maktens räckvidd ser ut som den gör kunnat besvaras. Det komparativa perspektivet bidrar istället med en diskussion om generella tendenser eller eventuella olikheter i Skandinavien. Undersökningen har gjorts med rättskomparativa teorier som grund, där Sverige och Danmark valts ut som jämförbara rättsliga enheter utifrån deras närliggande kultur och liknande historia. Lagstiftningen har varit en utgångspunkt i arbetet, liksom sekundärlitteratur som beskrivit andra samhällsaktörer och omgivande kontext. Genom Jørn Øyrehagen Sundes teorier om rättskultur har materialet kunnat analyseras och frågeställningarna besvaras. Resultatet har visat att länderna i teorin haft olika långtgående maktbefogenheter för kungarna, vilket berott på att Danmark haft enväldig lagstiftning som inte funnits i Sverige. De begränsningar som finns har dock gemensamt rört religionen. Kyrkan har exempelvis varit en begränsande faktor för kungen både teoretiskt och praktiskt utifrån sin starka roll i samhället och som legitimerande makt. Även andra makthavare har begränsat kungen, vilket i Sverige framförallt berodde på traditionen av stark ständermakt. I Danmark innebar domstolens självständighet en minskad kontroll för kungen över rättskipningen. Makthavarna har således haft olika inflytande i länderna, men visar gemensamt på att kungen inte varit allsmäktig i alla avseenden. Sammanfattningsvis kan det konstateras att det danska enväldet införts snabbare, varit mer långtgående och även varat längre än det svenska. Detta har dock inte inneburit att kungen varit obegränsad i något av länderna, eftersom de påverkats av både sin rättskultur och samhällskontexten i övrigt. Begränsningarna har dessutom synts både i lagstiftningen och i praktiken, om än i olika grad och på olika sätt i Sverige respektive Danmark.