Entreprenadrättslig prisjustering i ljuset av hardship? - Särskilt om rekvisiten om väsentlighet och oförutsebarhet i AB 04 kap. 6 § 3 och AB 25 kap. 5 § 15

Sammanfattning

I denna uppsats undersöks hur prisjusteringsbestämmelsen i AB 04 och AB 25 (som är avsedd att ersätta AB 04) ska tolkas, med särskilt fokus på om rekvisiten om väsentlighet och oförutsebarhet kan tolkas i ljuset av hardshipklausulerna i DCFR, UPICC och PECL. Flera författare i den juridiska litteraturen uppmärksammar likheter mellan regleringarna. De aktuella bestämmelserna, AB 04 kap. 6 § 3 och AB 25 kap. 5 § 15, föreskriver att avtalat pris ska ändras vid vissa specifikt angivna situationer, under förutsättning att kostnadsändringen varit oförutsebar och väsentlig. Hardshipklausulerna föreskriver däremot en omförhandlingsskyldighet vid en fundamental och oförutsebar rubbning av avtalsbalansen. Trots att regleringarna vid första anblick framstår lika, identifieras genom en jämförande analys av rekvisiten om väsentlighet och oförutsebarhet flera avgörande skillnader. Med en rättsdogmatisk metod kan den tolkningsmetod som HD etablerat för tolkningen av de allmänna bestämmelserna identifieras. Tolkningsmetoden är av särskild betydelse för undersökningen av prisjusteringsbestämmelserna i AB 04 och AB 25, varför uppsatsen disponeras utifrån denna. Det kan konstateras att bestämmelsernas ordalydelse inte ger tillräcklig vägledning för flera av rekvisiten, däribland rekvisiten om oförutsebarhet och väsentlighet. Genom en systematisk tolkning kan dock fastställas att fackmässighetsbegreppet bör utgöra utgångspunkt för bedömningen om en kostnadsändring varit oförutsebar. Vidare tyder standardavtalets systematik på att väsentlighetsrekvisitet är specifikt utformat, vilket talar för att endast relationen mellan kostnadsändringen och summan av alla utgifter för entreprenaden ska vara avgörande. För AB 25 är det något annorlunda, eftersom det redan av ordalydelsen framgår att kostnadsändringen ska vara väsentlig i förhållande till kontraktssumman. Gällande möjligheterna att använda hardshipklausulerna som tolkningshjälp kan konstateras att det är möjligt i viss mån. Vilken ställning de internationella regleringarna ska anses ha i svensk rätt är omdiskuterad. Somliga menar att principsamlingarna DCFR, UPICC och PECL utgör rättskällor i svensk rätt, medan andra förespråkar att de endast kan användas som stödargument för en redan identifierad lösning. Undersökningen visar att hardshipklausulerna inte bör användas som tolkningshjälp för väsentlighetsrekvisitet, eftersom regleringarna skiljer sig åt både till deras utformning och innebörd. Däremot kan hardshipklausulerna användas som tolkningshjälp för oförutsebarhetsrekvisitet. Bedömningen av om rekvisitet är uppfyllt ska därmed vara objektiv och utgå från vad en förnuftig yrkesutövare skulle kunnat förutse. Vidare bör avtalstidpunkten utgöra den relevanta tidpunkten för bedömningen. En sådan tolkning framstår också rimlig, eftersom avtalstidpunkten utgör en klar och slutlig referenspunkt för parternas rättigheter och skyldigheter samt avtalsinnehållet i stort.