Föräldrar i en gråzon - Socialsekreterares upplevelser av att bedöma föräldraförmåga hos föräldrar med intellektuella begränsningar

Sammanfattning

Föräldrar med Intellektuelle begränsningar är en grupp som är återkommande i barnavårdsutredningar, men sim samtidigt riskerar att falla mellan stolarna i samhällets stödsystem. Det finns därför ett behov att vidare studera kring hur intellektuella begränsningar kan identifieras och bedömas i praktiken för att dessa föräldrar ska få det stöd och anpassningar som de behöver. Denna studie har underöskt hur socialsekreterare resonerar kring och bedömar föräldraförmåga hos föräldrra med intellektuella begränsingar, speciellt i när svårigheterna är diffusa och diagnos saknas. Studien har besvarat frågor om hur intellektuella begränsingar identifieras när socialsekreterare inte har vetenskap om eventuell diagnos smat hur socialsekreterare upplever kommunkationen i mötet med dessa föräldrar. Studien har byggt på nio kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare på barn - och unga inom socialtjänsten i tre kommuner i mellan-Sverige. För att analysera materialet har Lipskys teori om gräsrotsbyrokrater, Halls teori om kategorisering samt Goffmans stigmateori använts. Materialet har analyserats genom tematisk analys. Resultatet delades in i tre teman: Identifiering av intellektuella begränsingar i praktiken, anpassning och professionellt spårk i mötet med föräldern, bedömningsprocessen och diagnosens betydelse. Resultatet visade att identifiering av intellektuella begränsningar ofta präglas av osäkerhet när diagnos saknas. Socialsekreterarna beskriver att antaganden kan väckas genom observationer, erfarenheter och magkänlsa, exempelvis när föräldern har svårt att ta in information, reflektera eller omsätta teori till praktik. Resultatet visar även att skenförsteålse kan försvåra identifieringen, då vissa föräldrar kan framtså som att de förstått mer än vad det faktiskt gjort. Vidare har resultatet visat att diagnosen får betydelse i socialsekreterares arbete trots att respondenterna betonar att bedömningen ska utgå från barnets behov och förälderns konkreta förmåga snarare än diagnosen i sig. Socialsekreterarna beskirver vikten av tydlighet, enkelt språk och praktiska anpassningar men också en balansgång mellan att skapa förståelse och undvika att föräldern känner sig utpekad eller kränkt. Studien har därmed synliggjort hur arbetet med föräldrar i gråzon präglas av komplexa avvägningar kring identifiering, bedömning och bemötande. Studien har även öppnat upp för ett vidare behov av forskning kring dessa föräldrar kan synliggöras i mötet med socialtjänsten samt de osynliga gränsdragningar som präglas arbetet.