Försäkringstransaktioner som en del av ett sammansatt tillhandahållande : En mervärdesskatterättslig studie

Sammanfattning

En huvudregel inom mervärdesskatteområdet är att alla leveranser av varor och tillhandahållande av tjänster är föremål för mervärdesskatt, om ingen av undantagsbestämmelserna i direktivet är tillämpliga. Försäkringstransaktioner är ett sådant undantag. Begreppet försäkringstransaktioner definieras inte i lag vilket föranleder rikligt med rättspraxis på området. När försäkringstransaktioner sedermera ingår i ett tillhandahållande bestående i flera olika varor och tjänster, som i olika utsträckning är föremål för mervärdesskatt, uppstår ofta problematik i att fastställa huruvida detta ska ses som ett enda eller flera fristående tillhandahållanden. Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida en försäkringstransaktion kan vara en del av ett sammansatt tillhandahållande. För att besvara syftet krävs även en undersökning av vad som ligger till grund för att en försäkringstransaktion ska vara undantagen från beskattning. Därutöver är en undersökning av EUD:s bedömning om när det föreligger ett eller flera tillhandahållanden nödvändig. För att uppnå detta syfte skrivs examensarbetet med utgångspunkt i både rättsdogmatisk metod och EU-rättslig metod. Eftersom den rättsdogmatiska metoden är en forskningsmetod är den till gagn för den rättsutredning som företas, det material som framkommer ur rättsutredningen kommer sedermera tolkas, diskuteras och analyseras utifrån den EU-rättsliga metoden. Efter att ha undersökt rättspraxis från EUD kan det konstateras att bedömningen av sammansatta tillhandahållanden är komplex. Inledningsvis kan det sägas att då begreppet försäkringstransaktioner inte definieras i lag får vägledning istället sökas i rättspraxis där det framgår att bedömningen i huvudsak görs utifrån två kriterier, vilka är att tillhandahållandet ska innefatta en försäkringsrisk samt ett åtagande gentemot försäkringstagaren. Om så konstateras och denna försäkring säljs tillsammans med andra varor och tjänster som är skattepliktiga måste en bedömning göras av huruvida dessa delar gemensamt kan utgöra ett sammansatt tillhandahållande. Av vad som framkommit av EUD:s rättspraxis görs denna bedömning på grundval av ett antal olika bedömningsgrunder. Min uppfattning är att dessa har en inbördes hierarki där bedömningsgrunden fristående och självständigt utgör en så kallad huvudregel medan absorptionsregeln och odelbarhetsregeln utgör undantagsregler, vilka alla kan vara direkt avgörande vid bedömningen om det föreligger ett sammansatt tillhandahållande eller inte. Därutöver framkommer ett antal kriterier som inte är direkt avgörande men som kan vara vägledande vid domstolens bedömning.