Försvarsviljans omsorgsfulla praktik: Hur totalförsvarets frivilliga kvinnor bygger existentiell resiliens genom aktivt meningsskapande

Sammanfattning

Det svenska totalförsvaret befinner sig i ett expansivt skede där stora summor satsas på att öka rikets försvarsförmåga och resiliens. Parallellt med de materiella satsningarna bedrivs också forskning om invånarnas försvarsvilja med syfte att förstå och kartlägga befolkningens villighet att bidra genom olika försvarsstödjande insatser. För att kontextualisera och fördjupa den kvantitativa statistiken inom försvarsviljeområdet som visar på kvinnors strävan efter icke-stridande bidrag undersöker denna studie försvarsvilja hos totalförsvarets frivilliga kvinnor. Genom att utforska hur målgruppen förhåller sig till hoppets praktik, reciprocitet, sociala band och liminalitet inom sitt engagemang avser studien att bidra med ett människocentrerat perspektiv som besvarar det ”varför” som kvantitativ metod har svårare att mäta. Detta har undersökts genom socialantropologisk kvalitativ metod med fokus på deltagande observation och semistrukturerade intervjuer i två frivilliga försvarsorganisationer under vinterhalvåret 2025. Resultatet visar hur försvarsvilja väcks genom samhällets distribution av ett omsorgsfullt hopp och hur den sedan upprätthålls genom reciproka vertikala, horisontella och cirkulära rörelser, vilket synliggörs genom en egenutvecklad förklaringsmodell vars syfte är att kontextualisera försvarsviljans maskineri. Studiens huvudfynd visar hur totalförsvaret ger utlopp för kvinnornas omsorgsutövande och hur den cirkulära rörelsen bidrar till ett självförsörjande system präglat av självförverkligande och existentiell resiliens, vilket utmanar idén om den självutplånande martyren.