Från Bristande Statistik Till Representation : Hur Kvinnliga Konstnärer Har Inkluderats Genom Fyra Temporära Konstutställningar

Sammanfattning

Denna uppsats undersöker fyra olika utställningar bestående av endast kvinnliga konstnärer genom deras konstkataloger Wack!: Art and The Feminist Revolution, Global Feminisms: New Direction in Contemporary Art, elles@centrepompidou och antologin Det Andra Önskemuseet. Uppsatsen undersöker hur och varför dessa utställningar har skapats, hur urvalet har gått till och hur detta har gjort att museerna har inkluderat fler kvinnliga konstnärer. Uppsatsen undersöker även hur och om användningen av begrepp som feminism har applicerats på utställningarna, och vad det gör med utställningen i sin helhet, samt om alla utställningar med kvinnliga konstnärer nödvändigtvis behöver vara feministiska. Till grund för teorin som är diskursanalys, kommer Norman Faircloughs Critical Discourse Analysis: The Critical Study of Language samt Jo Anna Isaaks Feminism & Contemporary Art: The Revolutionary Power of Women’s Laughter undersöka hur begrepp som kvinna, kvinnlig, feminist samt feministisk används genom de olika utställningarna och hur det skapar en kontext. Metoden blir att undersöka likheter och skillnader mellan de olika utställningarna genom det utvalda studieobjekten, om konstnärer är återkommande i de olika utställningarna och isåfall vad det gör med konstnären i kontext till utställningarna och deras sagda urval samt begreppsanvändning. I första kapitlet så undersöks Wack! och Global Feminisms och i det andra kapitlet Det Andra Önskemuseet och elles@centrepompidou. I den avslutande diskussionen redogör jag för hur kontext är en central del i utställningarna utifrån hur begreppet feminism har använts och applicerats, samt undvikits i de olika utställningarna.