Från samarbete till konfrontation. En jämförande textanalys över tid av Natos strategiska koncept

Sammanfattning

Sedan länge har Rysslands förhållande till försvarsalliansen Nato präglat det säkerhetspolitiska tillståndet i världen. Efter Sovjetunionens fall på 90-talet fanns en ambition om partnerskap och ömsesidig transparens. Dessa ambitioner dämpades gradvis under 2000-talet i samband med ökade politiska spänningar. Denna studie avser att undersöka hur förändringar i det säkerhetspolitiska läget kan påverka hur politiska aktörer konstruerar hotbilder utifrån säkerhetiseringsteorin. Detta görs genom en kvalitativ jämförande textanalys av Natos strategiska koncept med nedslag vid två tidpunkter som är före och efter Rysslands invasion av Ukraina 2022. I analysen används centrala begrepp från säkerhetiseringsteorin för att kategorisera och tolka materialet. Vid 2010-talets början framställs Ryssland som en möjlig samarbetspartner som kan utgöra en strategisk fördel för Natos medlemsländer. I det strategiska konceptet från 2022 framställs Ryssland istället som ett allvarligt hot mot den euroatlantiska ordningen. Resultatet belyser därmed en tydlig förskjutning i Natos säkerhetisering av Ryssland i samband med förändringar i det säkerhetspolitiska läget. Den förstärkta säkerhetiseringen legitimerar i sin tur en ökad militär beredskap och ökat bistånd till länder angränsande till Ryssland.