Frihet under ansvar : Lojalitetspliktens funktion vid utfyllning av kommersiella avtal

Sammanfattning

Uppsatsen utreder huruvida lojalitetsplikten kan utgöra en grund för utfyllning av kommersiella avtal i situationer där uttrycklig reglering saknas samt hur en sådan avtalsutfyllnad förhåller sig till principen om avtalsfrihet. Utgångspunkten är att kommersiella avtal ofta är ofullständiga och att fastställandet av avtalsinnehåll därför inte sällan kräver komplettering genom dispositiva regler och allmänna rättsprinciper. Utredningen visar att lojalitetsplikten i dag får anses som en allmän avtalsrättslig princip i svensk rätt, trots att den inte är lagfäst. I rättspraxis och doktrin framträder lojalitetsplikten framför allt som en normativ utgångspunkt som påverkar hur avtalsförpliktelser ska förstås och utövas. Uppsatsen visar att lojalitetsplikten i funktionell mening kan ligga till grund för avtalsutfyllning, särskilt genom att begränsa eller villkora hur avtalsenliga rättigheter får utövas. Sådan lojalitetsbaserad utfyllning aktualiseras främst vid negativ avtalsutfyllning och tar sikte på att förhindra strategiskt eller illojalt utnyttjande av avtalsluckor. Vidare visar utredningen att lojalitetsplikten inte står i ett principiellt motsatsförhållande till avtalsfriheten. Avtalsfriheten framstår snarare som en ramprincip inom vilken utfyllande normer verkar för att säkerställa avtalets funktion och parternas befogade förväntningar. Lojalitetsplikten bidrar i detta avseende till att upprätthålla avtalets ändamål snarare än att omfördela risker eller ålägga nya förpliktelser utan stöd i avtalsrelationens struktur. Samtidigt konstateras att lojalitetsplikten som utfyllnadsgrund måste tillämpas återhållsamt. Utfyllningen ska vara förankrad i avtalets syfte, parternas rimliga förväntningar och etablerad avtalsrättslig metod. Därigenom framträder lojalitetsplikten och avtalsfriheten som samverkande, snarare än konkurrerande, principer i modern kommersiell avtalsrätt.