Frivillighet när samtycket stryps: En kritisk genusrättsvetenskaplig analys av straffrättens hantering av samtycke som ansvarsfrihetsgrund vid strypvåld under sex

Sammanfattning

Uppsatsen har en genusrättsvetenskaplig ansats och syftar till att analysera om möjligheten att samtycka till strypvåld under sex enligt 24 kap 7 § brottsbalken (1962:700) försvagar kvinnors skydd mot könsrelaterat våld. Denna analys görs utifrån de antaganden om autonomi som präglar bestämmelsen och dess tillämpning. För att uppfylla detta syfte undersöks först möjligheterna att samtycka till strypvåld under sex enligt 24 kap 7 § brottsbalken (1962:700), både i teorin och i praktiken. Detta görs genom en rättsdogmatisk metod för att undersöka ”gällande rätt” genom förarbeten, doktrin samt praxis från Högsta domstolen och hovrätterna. Undersökningen visar att ett ansvarsbefriande samtycke till strypvåld under sex kräver ett faktiskt och giltigt samtycke samt att gärningen inte är oförsvarlig. I praktiken är det dock sällan samtyckets giltighet, som bland annat ska se till att samtycket ges frivilligt, problematiseras. Fokus blir istället på hur det faktiska samtycket kan tolkas utifrån målsägandens agerande. Vad gäller försvarligheten kan sägas att strypvåld som leder till medvetslöshet alltid anses oförsvarligt, medan strypvåld som leder till ringa skador i princip aldrig är oförsvarligt. I övriga fall ska en helhetsbedömning göras.Vidare analyseras vilka antaganden om autonomi som denna ”gällande rätt” grundar sig på. Detta görs med hjälp av olika förståelser av autonomi, dels den ”klassiska” som grundar sig på liberala antaganden om att rättsskyddssubjektet alltid kan ge uttryck för sin fria vilja, dels en genusrättsvetenskaplig förståelse som ser autonomi i en kontext. Analysen visar att rätten, i såväl teorin som i praktiken, ofta utgår ifrån den förstnämnda förståelsen. Avslutningsvis görs en kritisk analys för att förstå om möjligheten att samtycka till strypvåld under sex försvagar kvinnors skydd mot könsrelaterat våld utifrån de antaganden om autonomi som rätten, i teori och praktik, grundar sig på. I denna del använder uppsatsen genusrättsvetenskapliga teorier som analytiska verktyg. Den kritiska analysen visar att när rätten tillåter samtycke som en ansvarsfrihetsgrund till strypvåld under sex, men inte förstår individens faktiska handlingsutrymme i dessa situationer, så riskerar den att legitimera övergrepp och därmed försvaga kvinnors skydd mot könsrelaterat våld.