Gyttja inför rätta: En komparativ analys mellan svensk och dansk rättspraxis i relation till EU-rättsliga krav avseende skyddet mot negativa effekter på vattenkvaliteten i havet orsakade av dumpade muddermassor

Sammanfattning

Dumpning är ett väletablerat fenomen som användes i stor utsträckning redan i början av 1800-talet. Det är en kvittblivningsmetod som handlar om att innehavaren vill göra sig av med materialet genom att tippa det i havet. Flera miljoner ton muddrade sediment dumpas till havs varje år, vilket gör det till den vanligaste typen av avfall som dumpas i haven. Dumpning av muddermassor kan dock leda till en rad olika miljöeffekter. Grumling kan påverka både fisk och andra organismer i haven. Därtill kan de dumpade massornas innehåll av olika föroreningar av miljöfarliga ämnen resultera i negativ påverkan på vattenkvaliteten. För medlemsstaterna inom Europeiska unionen (EU) måste sådan potentiell negativ påverkan på vattenkvaliteten enligt det s.k. ramvattendirektivet beaktas vid prövningar av enskilda projekt. Det kan ifrågasättas huruvida den omfattande dumpningen av muddermassor är lämplig med hänsyn till miljömässiga överväganden gällande påverkan på vattenkvaliteten. Osäkerheten kring de negativa effekterna väcker dessutom frågan om EU:s medlemsstater utreder dessa risker i tillräcklig utsträckning vid prövning av tillåtelse till dumpning. Denna examensuppsats jämför hur Sverige och Danmark försöker lösa problemet med negativa effekter på vattenkvaliteten vid prövningen av dumpning av muddermassor i kustvatten. Detta sker genom en komparativ analys av utvalda rättsliga avgöranden som huvudsakligen jämför ländernas rättspraxis i relation till EU-rättens krav och ändamål. Utgångspunkten är att miljölagstiftningen bör säkerställa ett starkt skydd för miljön för att kunna uppnå en hållbar utveckling. Sammanfattningsvis resulterar jämförelsen i slutsatsen att den danska praxisen från Miljø- og Fødevareklagenævnet (MFKN) generellt beaktar dumpningens påverkan på vattenkvaliteten i stor utsträckning, medan det saknas utförligare resonemang kring denna fråga i den svenska praxisen från Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). Likheterna mellan Sveriges och Danmarks tillvägagångssätt i rättspraxis kan främst förklaras av krav gällande vattenkvalitet som ställs i den gemensamma EU-rätten, medan skillnaderna primärt kan förklaras av olikheter i den nationella lagstiftningen beträffande vad som ska beaktas vid dumpningsprövningar. Allmänt visar MFKN:s praxis på en hög grad av efterlevnad av EU-rättens krav, även om vissa brister kan identifieras. MÖD:s praxis visar generellt sett på en mer bristfällig efterlevnad av EU-rättsliga krav, med undantag för enstaka aspekter som kan påstås främja EU-rättens ändamål. För att skapa nationell rätt som på ett mer ändamålsenligt sätt beaktar påverkan på vattenmiljön i dumpningsärenden anses det angeläget att svensk lagstiftning primärt borde anpassas utifrån dansk modell i vissa avseenden. Detta för att ta en bredare hänsyn till dumpningens negativa effekter, särskilt i relation till EU-rättsliga krav och ändamål.