Hur påverkar slåtter vegetationshöjden i vägkanter med förekomst av den invasiva blomsterlupinen (Lupinus polyphyllus)?

Sammanfattning

Vägkanter kan utgöra alternativa livsmiljöer för hotade gräsmarksarter, men kan även fungera som spridningskorridorer för främmande invasiva arter såsom blomsterlupin (Lupinus polyphyllus). Lupinen är en högväxande ört som effektivt konkurrerar ut lågväxta gräsmarksarter. Detta leder till minskad biologisk mångfald, särskilt i artrika vägkanter. Behovet för att hitta effektiva slåtterregimer är stort, och denna studie syftade till att undersöka hur vegetationshöjden påverkas av slåtter i lupininvaderade vägkanter. Studien genomfördes på sex artrika vägkanter i Värmland, där experimentrutor på 1 m² utsattes för behandlingar med olika kombinationer av slåtterhöjd (10 eller 30 cm) och slåtterfrekvens (2 eller 3 gånger per säsong) samt kontrollrutor som slogs en gång sent på säsongen med en höjd på 10 cm. Vegetationshöjden för rutorna mättes en gång innan behandlingarna inleddes och ytterligare en gång efter två år med slåtter. Resultatet visade att den genomsnittliga vegetationshöjden minskade på ett likvärdigt sätt oavsett behandling, nämligen om slåtter sker minst två gånger per säsong och påbörjas innan lupiner utvecklar frön. Det tyder på att ökad skötselintensitet minskar vegetationshöjden samt att vegetationen reagerar flexibelt på ändrad skötsel. Däremot hade varken slåtterhöjd eller -frekvens en signifikant effekt på vegetationshöjden, vilket indikerar att det är andra faktorer som styr. Därigenom belyser denna studie potentiellt viktiga aspekter vid skötsel av vägkanter med syfte att bekämpa blomsterlupin och förhindra hög vegetation. På så vis kan man skapa bättre förutsättningar att bevara artrika vägkanter och dess biologiskt viktiga flora.