Konstruktioner av etnicitet i familjehemsvården : Socialarbetares erfarenheter av nätverkshem

Sammanfattning

För barn som inte kan bo kvar hos sina föräldrar är familjehem den vanligaste placeringsformen. När barn ska placeras utanför sitt hem ska placering inom familjens nätverk övervägas i första hand. Barn med annan etnisk bakgrund än svensk är överrepresenterad inom familjehemsvården. Syftet med studien är att undersöka socialarbetares erfarenheter av nätverksplaceringar för barn med annan etnisk bakgrund än svensk. Studien är kvalitativ och utgår från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Den empiriska datan har producerats genom semistrukturerade intervjuer med sju socialarbetare verksamma inom den kommunala familjehemsvården. Analysen har genomförts med hjälp av de teoretiska begreppen etnicitet och kulturalisering. Analysen visar att socialarbetarna reflekterar kring etnicitet både som styrkor och brister. Framför allt ses etnisk bakgrund som en styrka när det kommer till relationen mellan barnet och nätverkshemmet. Vidare ses modersmål som en tillgång då det underlättar för kontakten mellan nätverkshemmet och barnet och med barnets biologiska föräldrar. En gemensam kultur görs också till en styrka i förhållande till barnets trygghet och identitetsutveckling. Nätverkshemmen tillskrivs också brister utifrån sin etniska bakgrund. Modersmål görs till ett problem då bristande svenska upplevs som något som motverkar integration, både för nätverkshemmet och barnet. På liknande sätt kulturaliseras nätverkshemmens föräldraskap genom att exempelvis förklara aga genom nätverkshemmens medhavda kultur. Socialarbetarna uppfattar också att nätverkshemmens tillit till socialtjänsten brister och förklarar det med nätverkshemmens etniska bakgrund. I dessa reflektioner om nätverkshemmen sker en etnifieringsprocess som reproducerar en indelning i ”vi och de” där personer med annan etnisk bakgrund än svensk underordnas den svenska majoritetsgruppen.