Kontraktsarbete eller ÄTA-arbete? - En analys av arbeten som saknas i mängdförteckning

Sammanfattning

Denna uppsats behandlar gränsdragningen mellan kontraktsarbete och ÄTA-arbete i mängdreglerade entreprenader, med särskilt fokus på situationer där arbeten saknas i mängdförteckning men framgår av andra kontraktshandlingar. Analysen tar sin utgångspunkt i spänningsförhållandet mellan kompletteringsregeln i AB 04 kap. 1 § 2, enligt vilken kontraktshandlingarna ska komplettera varandra, och kompletthetskravet enligt MER, som förutsätter att mängdförteckningen är fullständig för att ersättning ska utgå. Syftet med uppsatsen är att klargöra hur dessa regelverk ska förstås i förhållande till varandra samt att analysera hur arbeten i den aktuella situationen ska klassificeras. Denna klassificering är avgörande eftersom den påverkar om entreprenören har rätt till särskild ersättning eller om arbetet ska anses ingå i kontraktssumman. Därutöver behandlas frågan om hur ansvar och risk för ofullständigheter i en mängdförteckning bör fördelas mellan beställare och entreprenör. Uppsatsen bygger på en rättsdogmatisk metod, där standardavtalen AB 04, tillsammans med MER, analyseras i ljuset av relevant rättspraxis och juridisk doktrin. Särskild vikt läggs vid avgöranden från Svea hovrätt och Hovrätten för Nedre Norrland, vilka belyser hur domstolar har hanterat ersättningsfrågor när arbeten saknas i mängdförteckningen men framgår av övriga kontraktshandlingar. Analysen visar att rättsläget är komplext och inte entydigt. De undersökta hovrättsavgörandena illustrerar en osäkerhet kring vilken regel som ska ges företräde. I två av fallen gavs kompletteringsregeln ett starkt genomslag, vilket innebar att arbeten ansågs ingå i kontraktet och utföras utan rätt till särskild ersättning, trots att de saknades i mängdförteckningen. I det tredje fallet fick dock kompletthetskravet företräde, vilket resulterade i att entreprenören beviljades tilläggsersättning för det utelämnade arbetet. Sammantaget visar praxisgenomgången att bedömningen är starkt beroende av omständigheterna i det enskilda fallet, där domstolarna tvingas väga entreprenörens kalkylförutsättningar enligt MER mot beställarens intresse av ett funktionellt slutresultat enligt AB 04. Slutsatsen är att bedömningen måste göras genom en helhetsorienterad tolkning av kontraktshandlingarna, där både systematiken i standardavtalen och mängdförteckningens funktion beaktas. Detta innebär att riskfördelningen i stor utsträckning påverkas av hur underlaget har utformats, och att otydligheter i mängdförteckningen inte automatiskt leder till rätt till ÄTA-ersättning.