Kostnads- och hållbarhetsanalys av åtgärdsmetoder för sanering av petroleumförorenad mark

Sammanfattning

Runtom i Sverige finns det cirka 85 000 potentiellt eller konstaterat förorenade områden. Däribland områden förorenade av petroleumkolväten som kommer från användning av olika oljeprodukter. För att åtgärda problematiken och bidra till att uppnå det svenska miljömålet ”giftfri miljö” krävs efterbehandling av dessa förorenade områden. Att utföra efterbehandlingar av förorenade områden är dock kostsamt ur både ett ekonomiskt och hållbarhetsperspektiv. Den mest väletablerade åtgärdstekniken för efterbehandling är schaktsanering följt av deponering. En effektiv åtgärdsteknik som på senare tid har ifrågasatts ur framförallt ett hållbarhetsperspektiv. Detta på grund av stora utsläpp av växthusgaser och ingrepp i miljön förknippade med metoden. Istället förespråkas alternativa åtgärdstekniker med in situ-behandling som innebär sanering och riskreduktion av föroreningen utan att jordmassor grävs upp och deponeras. Denna studies syfte var att undersöka och jämföra färdigställda saneringar av petroleumförorenad jord som sanerats genom schaktsanering och sanering in situ ur ett ekonomiskt och hållbarhetsperspektiv. Med en kostnadsanalys och enklare hållbarhetsanalys har slutsatsen kunnat dras att utifrån referensprojekten i denna studie är in situ-sanering den mest kostnadseffektiva och hållbara efterbehandlingen. En djupare analys av in situ-saneringar har också utförts för att undersöka vilka parametrar som har stor inverkan på kostnaden per ton sanerad jord. Av dessa parametrar har iakttagelsen gjorts att det framförallt är vattenhalt och storleksomfattningen av efterbehandlingen som har stor inverkan på kostnaden per ton för sanering av petroleumförorenad jord.