Krisberedskapens ansvarsförskjutning : En analys av statens kommunikation till medborgare över tid

Sammanfattning

Studien syftade till att skapa förståelse för hur individens ansvar för krisberedskap formuleras i statliga informationsbroschyrer riktade till allmänheten samt hur dessa formuleringar förändras över tid. Fokus låg även på vilka föreställningar om individen som kommer till uttryck i materialet. Studien genomfördes som en kvalitativ dokumentstudie av fem svenska informationsbroschyrer om krisberedskap och civilförsvar publicerade mellan 1943 och 2024. Analysen utgick från Carol Bacchis “What’s the problem represented to be?”-ansats (WPR) samt Zygmunt Baumans teori om flytande modernitet och Andreas Reckwitz teori om senmodernitet och subjektivering. Resultatet visade att individens ansvar för krisberedskap förändras över tid. I de äldre broschyrerna kopplades ansvar främst till nationellt försvar och kollektiv mobilisering, där medborgaren förväntades bidra till samhällets motståndskraft. I de senare broschyrerna riktades fokus i stället mot individens egen beredskap och förmåga att hantera kriser i vardagen. Analysen visade även att broschyrerna bidrar till att forma föreställningar om den ansvarstagande och förberedda medborgaren. Studien visar därmed hur statlig krisberedskapskommunikation i ökande grad knyter ansvar för beredskap till individers vardag och egna förberedelser.