Kvinnors upplevelse av fördröjd diagnostisering av ADHD

Sammanfattning

Bakgrund: ADHD är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som debuterar i barndomenoch karakteriseras av svårigheter med impulsivitet, hyperaktivitet och ouppmärksamhet. Änidag saknas det både kunskap och forskning om kvinnlig ADHD, där könsskillnader, stigmaoch normer har en betydande roll. Kvinnan uppmärksammas i flera fall först i vuxen ålder ochhar då oftast utvecklat psykiatrisk samsjuklighet.Syfte: Att belysa kvinnors upplevelse av fördröjd diagnostisering av ADHD.Metod: En systematisk litteraturöversikt med en induktiv ansats. Systematisk artikelsökninggjordes i databaserna CINAHL, PsychINFO, PubMed samt Scopus vilket resulterade i 8artiklar med kvalitativ metod och 2 artiklar med mixad metod, som analyserades i enlighetmed Bettany-Saltikov & McSherry (2024) analysprocess.Resultat: Analys av valda artiklar mynnade ut i tre huvudteman med sju tillhörandeunderteman. Huvudteman ringar in konsekvenser av sen upptäckt, omgivningens betydelsevid ADHD hos kvinnor samt efterskalvet. Underteman går in djupare på inverkan påsjälvuppfattning och självkänsla, påverkan på den psykiska hälsan, upplevelser av kontaktenmed vården, att inte bli tagen på allvar, okunskap om kvinnlig ADHD, hade livet kunnat varaannorlunda och diagnos som verktyg att förstå sig själv.Slutsats: Kvinnor som erhåller en fördröjd ADHD diagnos har varierade upplevelser av hurdetta har påverkat deras psykiska hälsa och kontakt med sjukvården. Det finns ett behov avökad förståelse och kunskap om hur ADHD symtom yttrar sig hos kvinnor, både blandsjukvårdspersonal och omgivningen i stort, för att identifiera dessa individer tidigare.Specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård har ett ansvar att genom ett personcentreratförhållningssätt ta till vara på individens expertkunskap om sig själv och därigenom minskarisken för fördröjd diagnosticering.