Läkemedelsbehandling av postpartum depression - en studie av effekt med brexanolon, zuranolon, sertralin, paroxetin

Sammanfattning

Bakgrund: Postpartum depression (PPD) är ett växande folkhälsoproblem, vilken drabbar mellan 10 – 20 % av barnafödande kvinnor globalt. PPD kan negativt påverka moderns funktion, social anpassning och ökar risken för självmord. Därtill kan det störa föräldrarnas välbefinnande och moderns interaktion med barnet, vilket kan medföra negativa effekter på barnets kognitiva och känslomässiga utveckling. Våld, tidigare depression och brist på socialt stöd är starka riskfaktorer för PPD. De exakta orsakerna till PPD är fortfarande oklara, vissa hormonella förändringar såväl som störningar i neurotransmission anses vara möjliga orsaker. För behandling av mild PPD är psykoterapi det första alternativet, därefter rekommenderas selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) vid måttlig till svår PPD, där sertralin och paroxetin är säkraste vid amning. Nyligen utvecklades nya läkemedel som innehåller progesteronmetaboliten allopregnanolon, såsom brexanolon och zuranolon för behandling av PPD. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att utvärdera effekten av brexanolon, zuranolon, sertralin och paroxetin för behandling av post partum depression. Metod: Denna litteraturstudie baserades på sex randomiserande, dubbelblinda och placebokontrollerade studier framsökta via den vetenskapliga databasen PubMed. Två separata sökningar gjordes för att hitta relevanta artiklar. I den första artikelsökningen användes sökorden " neuroactive steroids in postpartum depression" medan i den andra användes sökorden " antidepressants in post partum depression". Resultat: Brexanolon och zuranolon gav upphov till statistiskt signifikant förbättring av PPD svårghetsgrad samt högre remission- och till viss del responsfrekvens jämfört med placebo efter 60 timmar respektive 15 dagar. Intag av sertralin visade blandat resultat. I en studie gav sertralin signifikant högre remission- och responsfrekven jämfört med placebo, efter sex veckors behandling. Men i den andra studien gav sertralin endast en signifikant förbättring av PPD svårghetsgrad jämfört med placebo och ingen skillnad i remission- och responsfrekvens efter 12 veckors behandling. Paroxetin gav en statistiskt signifikant högre remissionfrekvens jämfört med placebo efter åtta veckors behandling. Slutsats: Resultaten tyder på att brexanolon, zuranolon, sertraline och paroxetin har god effekt mot PPD, med en fördel för brexanolon och zuranolon över sertralin och paroxetin gällande bättre och snabbare effekt. Brexanolon ger en snabbt effekt (efter 60 timmar), men kan orsaka plötslig medvetslöshet och överdriven sedering. Det kan därför vara ett lämpligt val för kvinnor med mycket svår PPD, vilken kräver sjukhusvård. Zuranolondatan är lovande och verkar vara ett bättre val än de andra läkemedlen, men underlaget är begränsat av endast en studie med svår PPD. Framtida större studier med samma skattningskalor, samma utfallsmått och samma baslinjeegenskaper skulle vara användbara för att med säkerhet kunna fastslå vilken av de läkemedlen som är det bättre valet.