Lärares upplevda handlingsutrymme i undervisningen av elever med språkstörning : – En enkätstudie om self-efficacy, stöd och organisatoriska villkor

Sammanfattning

Sammanfattning/Abstract Jönsson, Malin och Vennberger, Suzanne, (2026). Lärares upplevda handlingsutrymme i undervisningen av elever med språkstörning - En enkätstudie om self-efficacy, stöd och organisatoriska villkor. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag Studien förväntas bidra med kunskap om hur lärare i årskurs 4–6 upplever sitt handlingsutrymme och sin self-efficacy (upplevd självtillit) i undervisningen av elever med språkstörning (DLD). Studien belyser även hur organisatoriska förutsättningar och tillgång till stöd påverkar lärarnas arbete och möjligheter att skapa en tillgänglig lärmiljö. Genom att utgå från lärares perspektiv kan studien bidra med kunskap om hur individuella och organisatoriska faktorer samspelar i undervisningen av elever med språkstörning. Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att beskriva hur lärare i årskurs 4–6 upplever sitt handlingsutrymme, sin självtillit och sina möjligheter att genomföra pedagogiska anpassningar för elever med språkstörning (DLD), samt vilket stöd och vilka organisatoriska förutsättningar som påverkar arbetet med att skapa en tillgänglig lärmiljö. Studiens frågeställningar rör hur lärare upplever sitt handlingsutrymme och sin självtillit i arbetet med elever med språkstörning, vilket stöd de upplever att de får i arbetet samt vilka organisatoriska förutsättningar som upplevs främja eller hindra möjligheterna att skapa en tillgänglig lärmiljö. Teori Som teoretiska utgångspunkter används ramfaktorteorin och self-efficacy-teorin. Ramfaktorteorin används för att förstå hur organisatoriska faktorer, såsom tid, resurser och strukturer, påverkar lärarnas möjligheter att genomföra pedagogiska anpassningar i undervisningen. Self-efficacy-teorin används för att belysa lärarnas upplevda tilltro till den egna förmågan att planera, anpassa och genomföra undervisning för elever med språkstörning (DLD). Tillsammans möjliggör perspektiven en analys av hur organisatoriska villkor och lärarnas upplevda handlingsförmåga påverkar arbetet med att skapa en tillgänglig lärmiljö för elever med DLD. Metod Examensarbetet baseras på en kvantitativ enkätundersökning riktad till lärare i årskurs 4–6 som arbetar med, eller under de senaste fem åren har arbetat med, elever med diagnostiserad språkstörning (DLD). Datainsamlingen genomfördes via en webbenkät som distribuerades i digitala lärarforum och genom mejlutskick till skolor. Totalt deltog 41 lärare. Enkäten bestod huvudsakligen av frågor med ordinala svarsalternativ, kompletterade med öppna frågor och en flervalsfråga. De kvantitativa delarna analyserades med beskrivande statistik, medan de öppna svaren analyserades genom induktiv kvalitativ innehållsanalys och användes för att fördjupa mönster i det kvantitativa resultatet. Resultat Det empiriska materialet visar att lärarna generellt upplever relativt hög self-efficacy i arbetet med pedagogiska anpassningar för elever med språkstörning (DLD), särskilt i konkreta undervisningssituationer. Samtidigt beskriver flera lärare osäkerhet i situationer som ställer högre krav på strukturering och individanpassning. Upplevelserna av stöd varierar, men många beskriver stödet som otillräckligt, särskilt vad gäller logopediskt stöd, handledning och återkoppling. Även organisatoriska faktorer såsom tidsbrist, hög arbetsbelastning och stora elevgrupper beskrivs som hinder. Sammantaget tyder resultaten på att möjligheterna att genomföra pedagogiska anpassningar påverkas både av lärarnas upplevda handlingsförmåga och av undervisningens organisatoriska villkor. Specialpedagogiska implikationer Resultaten visar att arbetet med elever med språkstörning (DLD) påverkas både av lärarnas upplevda handlingsförmåga och av verksamhetens organisatoriska förutsättningar. Studien belyser betydelsen av specialpedagogiskt stöd nära undervisningen, exempelvis handledning, samplanering och stöd kring pedagogiska anpassningar. Resultaten aktualiserar även behovet av organisatoriska strukturer som möjliggör långsiktigt specialpedagogiskt arbete genom tid för samarbete, uppföljning och kollegialt lärande.