Lika möjligheter för alla?- En studie av bristande tillgänglighet i arbetslivet

Sammanfattning

Denna uppsats behandlar diskrimineringsrättens förbud mot bristande tillgänglighet i arbetslivet och analyserar hur långt arbetsgivarens skyldighet att vidta anpassningsåtgärder för arbetstagare med funktionsnedsättning sträcker sig. Med utgångspunkt i en rättsdogmatisk metod undersöks gällande rätt genom analys av svensk diskrimineringslagstiftning, EU-rätt, internationella åtaganden enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD) samt Arbetsdomstolens praxis. Analysen visar att förbudet mot bristande tillgänglighet är uppbyggt kring flera rekvisit missgynnande, jämförbar situation, underlåtenhet att vidta åtgärder samt en övergripande skälighetsbedömning där den senare i praktiken är avgörande. Rättspraxis visar att arbetsgivarens ekonomiska och praktiska förutsättningar ofta tillmäts stor betydelse, vilket innebär att omfattande eller återkommande kostnader i flera fall har lett till att åtgärder bedömts som oskäliga, även vid tillsvidareanställningar. Samtidigt framgår att relativt enkla och kostnadseffektiva anpassningar regelmässigt krävs. Uppsatsen identifierar en tydlig spänning mellan svensk rättstillämpning, EU-rättens arbetslivsfokus och Sveriges folkrättsliga åtaganden enligt CRPD. Särskilt tydlig blir denna spänning i bedömningen av vad som är skäligt, där FN-organ i flera fall gjort en mer långtgående tolkning än Arbetsdomstolen.