”Man borde göra fler orosanmälningar…” : - En kvalitativ studie om barnsjuksköterskors erfarenheter gällande orosanmälningar

Sammanfattning

BAKGRUND: Barn som far illa omfattar olika former av utsatthet som kan hota barnets trygghet och utveckling, exempelvis bristande omsorg eller fysiskt våld. Vid misstanke om att ett barn far illa har bland annat barnsjuksköterskor en skyldighet att enligt lag göra en orosanmälan. Barn som vårdas på sjukhus befinner sig i en särskilt sårbar situation, vilket ställer krav på barnsjuksköterskors förmåga att uppmärksamma, bedöma och agera utifrån barnets bästa. SYFTE: Syftet var att beskriva barnsjuksköterskors erfarenhet av att göra en orosanmälan gällande barn som vårdas på barnavdelning. METOD: Studien genomfördes med en kvalitativ design och induktiv ansats. Tolv barnsjuksköterskor intervjuades utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Det insamlade materialet analyserades med manifest innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). RESULTAT: Resultatet presenterades i tre kategorier med tillhörande underkategorier: Känslomässiga reaktioner, Påverkad relation med vårdnadshavare och Professionellt ansvar och organisatoriska förutsättningar. SLUTSATS: Studien visade att barnsjuksköterskors erfarenheter av orosanmälningar präglas av känslomässiga och professionella utmaningar. Stöd, kompetens och organisatoriska förutsättningar underlättade processen. Relationen till vårdnadshavare påverkade också hur anmälningsplikten hanterades och genomfördes i praktiken.