Marsviksstrand: Ett tentativt återtagande av en bruksmiljö till sin bygd

Sammanfattning

I Sörmlands sydöstra kustlandskap, på Tunabergshalvön, ligger den lilla bruksorten Buskhyttan. Orten har goda geografiska förutsättningar att utvecklas som en aktiv landsbygdsort, där man kan leva ett liv närmare naturen men ändå ha nära till arbete och stad. Den uppkom i och med etableringen av ett sågverk år 1917, men sedan slutet av 1970-talet har verksamheten varit nedlagd och sågområdet lämnats åt sitt öde. Idag är platsen förfallen, inhägnad och otillgänglig. Istället för att utgöra en betydelsefull del av ortens identitet som förr, har platsen idag hamnat i en rumslig inlåsning och blivit ett hinder för ortens utveckling. Den blockerar Buskhyttans tillgång till kusten och därmed närheten till naturen och havet. Detta begränsar de boendes möjligheter att dra nytta av de rekreativa kvaliteter som associeras med en kustnära landsbygd och som skulle kunna göra det mer attraktivt att bo där. I detta projekt undersöks hur arkitektur kan bidra till att utveckla en plats i landsbygdskontext med ett tydligt historiskt arv, med sågverksområdet i Buskhyttan som exempel. Arbetet utgår från ett tentativt och mer prövande förhållningssätt, som alternativ till att följa en sedan tidigare fastställd detaljplan. En central fråga är huruvida det går att identifiera och ta tillvara på platsens historiska värden och identitet, och bygga vidare på dem in i framtiden. Genom att gestalta en serie rum i landskapet med utgångspunkt i platsens befintliga kvaliteter återaktiveras platsen. Det skapas rum för möten och rekreation, inte bara för de boende i Buskhyttan utan även för andra besökare och den omkringliggande bygden. Mitt förslag är att ses som ett första steg i platsens utveckling, med förhoppning om att det lämnar utrymme för ett successivt återtagande där en ny identitet kan få rum att gro.