Materialförsörjning i orderstyrd produktion

Sammanfattning

Effektiv materialförsörjning är en kritisk framgångsfaktor inom tillverkande industri, där orderplockning ofta utgör en betydande del av de totala driftskostnaderna. I en orderstyrd (ATO)-miljö ställs företag ofta inför valet mellan att prioritera lagringseffektivitet genom separerad lagring eller monteringseffektivitet genom kitting. Syftet med denna studie var att utvärdera och jämföra tidseffektiviteten för tre försörjningsstrategier, separerad lagring, kitting och hybridlagring, för att identifiera vilken metod som minimerar den totala hanteringstiden. Studien genomfördes som en kvantitativ fallstudie vid ett tillverkande företag med fokus på tre produktmodeller av varierande storlek och komplexitet (Modell 450, 2400 och 10000). Genom fysiska experiment och tidsstudier samlades data in för plockprocessen. För att säkerställa ett rättvisande resultat utvecklades en beräkningsmodell som analyserar den totala hanteringstiden, definierad som summan av den direkta plocktiden och den frekvensbaserade påfyllningstiden, för seriestorlekar upp till 20 ordrar. Resultaten påvisar att ingen enskild strategi är optimal för samtliga produkter. För den minsta produkten (Modell 450) var hybridlagring den mest tidseffektiva metoden, då den balanserade plockeffektivitet med en hanterbar påfyllningsfrekvens. För de större modellerna (2400 och 10000) visade sig separerad lagring vara överlägsen. Studien identifierade att kitting för dessa modeller skapade flaskhalsar, då hantering av skrymmande komponenter ledde till en drastiskt ökad ledtid. Slutsatsen är att företag bör undvika en "one-size-fits-all" strategi för hela sortimentet och i stället differentiera materialförsörjningen baserat på produktens fysiska egenskaper. Studien understryker vikten av att inkludera påfyllningstid i beslutsunderlaget, då ett ensidigt fokus på plocktid riskerar att ge en felaktig bild av det totala materialflödet.