Mellan skydd och straff : En kritisk diskursanalys av hur barn och unga i grov kriminalitet konstrueras i den kriminalpolitiska debatten om barn- och ungdomsfängelser

Sammanfattning

Under senare åren har barn och ungas involvering i grov kriminalitet fått ökad uppmärksamhet i den svenska kriminalpolitiska debatten. Tidöavtalet har som resultat av detta kommit med en implementering av barn- och ungdomsfängelse för att bekämpa den grova kriminaliteten. Reformen har väckt debatt om barns rättigheter, ansvar, aktörskap och samhällets behov av trygghet och kontroll. Syftet med denna studie är att undersöka hur barn och unga involverade i grov kriminalitet konstrueras i politiska och institutionella dokumentet som behandlar införandet av barn- och ungdomsfängelser i Sverige. Inom ramen av analysen undersöks även hur dessa konstruktioner kan förstås i relation till föreställningar om barns aktörskap, kompetens, ansvar och barnets bästa. Studien bygger på Faircloughs tredimensionella kritiska diskursanalys, för att analysera det empiriska materialet bestående av dokument från Barnombudsmannen, BRIS, Institutet för mänskliga rättigheter, Regeringskansliet, Rädda Barnen och Tidöavtalet. Resultatet visar att barn och unga konstrueras av delvis motstridiga och konkurrerade diskurser. De framställs delvis som rättighetsbärare och skyddsvärda individer i behov av vård och stöd. Samtidigt framställs de som ansvariga och kompetenta aktörer som kan hållas straffrättsligt ansvariga för sitt handlande. Analysen illustrerar hur ansvaret för barns involvering i grov kriminalitet appliceras i varierande grader mellan barn, föräldrar, samhälle och stat beroende på det diskursiva förhållningssättet. Studien visar att dessa konstruktioner påverkar vilka kriminalpolitiska lösningar som framstår som legitima. Där debatten inför implementeringen präglas av ett spänningsfält mellan barnrättslig och vårdande logik och en mer repressiv och kontrollorienterad logik. Diskurserna bidrar därmed till att beskriva barn och unga i grov kriminalitet, samt till att forma vilka åtgärder som anses som rimliga, legitima och nödvändiga.