Mellan teknik och rättvisa : En diskursanalys av tre stadsutvecklingsprojekt i Stockholm

Sammanfattning

Energiomställningen är en av samtidens mest centrala samhällsfrågor och den ställer städer inför valet av hur deras hållbarhetsambitioner ska förenas med krav på rättvisa och fördelning. Hur energi framställs i de planeringsdokument som styr nya stadsdelar är därför avgörande eftersom dessa framställningar avgör vad som överhuvudtaget kan räknas som en energifråga och vad som då också faller utanför den ramen. Syftet med denna studie är att, genom en diskursanalys av planeringsdokument från tre stadsutvecklingsprojekt i Stockholm, Slakthusområdet, Arenastaden och Haga Norra, problematisera hur energi framställs i samtida svensk stadsplanering, med särskild uppmärksamhet på fördelnings- och rättvisefrågor. Studien bygger på en kvalitativ och induktiv ansats, och materialet analyseras med utgångspunkt i Bacchis (2009) ramverk What's the Problem Represented to Be? i kombination med Foucaults diskursteori, Bulkeleys analys av klimatstyrning och McCauleys energirättvisa. Analysen visar att energi i de projektnära dokumenten genomgående ramas in som en teknisk, mätbar och ekonomiskt motiverad fråga och att denna inramning vilar på antaganden om tillväxtens nödvändighet, teknikens tillräcklighet och expertens auktoritet. Konsekvensen blir att fördelning, erkännande och procedur, det vill säga energirättvisans tre principer, i hög grad faller utanför ramen i just de dokument där de konkreta besluten fattas. Det centrala resultatet är en spänning mellan två nivåer i materialet, där ett tydligt rättvisespråk finns på den strategiska nivån men sällan når fram till de projektnära dokumenten. Studien introducerar begreppet procedurmässig slutenhet för att beskriva den mekanism som upprätthåller denna åtskillnad och visar även på att gränsen mellan vad som räknas som en energifråga och vad som inte gör det upprätthålls diskursivt i stället för genom uttalade prioriteringar.