Metodutveckling för framtagning av EPD för cirkulärt återbrukade schaktmassor.

Sammanfattning

Bygg och anläggningssektorn står i dag för en viktig del av samhällets totala klimatpåverkan och resursanvändning. Samtidigt uppstår miljontals ton bygg och rivningsavfall årligen vilket har skapat ett ökat intresse för cirkulär ekonomi och återbruk av material såsom schaktmassor. Trots potentialen att minska både deponimängder och brytning av jungfruliga material saknas det i dagsläget produktspecifika regler (PCR) och standardiserade metoder för att miljöbedöma cirkulära schaktmassor inom ramen för livscykelanalyser (LCA) och miljövarudeklarationer (EPD). Syftet med detta examensarbete har varit att utveckla en strukturerad och standardanpassad metod för att göra EPD:er för cirkulära material med särskilt fokus på återbrukade schaktmassor. Arbetet har undersökt hur systemgränser, allokeringsprinciper och transportavstånd påverkar materialets miljöprestanda. För att besvara studiens frågeställningar tillämpades en kombinerad kvalitativ och kvantitativ forskningsansats. En analys av gällande standarder (inklusive SS-EN 15804 och ISO 14025) samt semistrukturerade intervjuer med branschaktörer genomfördes för att kartlägga rådande praxis och metodutmaningar. Utifrån dessa insikter utvecklades en Excelbaserad LCA-beräkningsmodell som sedan testades kvantitativt på ett verkligt infrastrukturprojekt, E2 Lundbyleden. Studien visar att en tillämpbar metod för cirkulära schaktmassor med fördel kan utformas genom en cut-off ansats. Då exkluderas miljöbelastningen från materialets tidigare livscykler och analysen påbörjas i stället vid materialets generering i projektet. Den cirkulära produkten belastas därefter endast av de processer som krävs för dess nya användningsfas. Det kan vara intern transport, sortering och bearbetning, medan potentiella framtida miljövinster redovisas i modul D vilket fungerar som en miljömässig kredit. Resultatet från fallstudien på E2 Lundbyleden baserat på en total om cirka 740 ton material, visar att det cirkulära återbruksscenariot gav en total klimatpåverkan på 800 kg CO₂e (cirka 1,1 kg CO₂e/ton). Detta kan jämföras med referensscenariot med ny bergprodukt som resulterade i 3000kg CO₂e (cirka 4,0 kg CO₂e/ton). Återbruket av massorna gav därmed en klimatbesparing på cirka 73 %. Transportanalysen i modellen identifierade en tydlig känslighet för logistiska parametrar och visade en brytpunkt vid 82 km enkel transportsträcka. Om transportavståndet för de cirkulära massorna överstiger detta avstånd raderas den klimatnytta som uppstår genom att undvika ny råvaruutvinning. Examensarbetets huvudsakliga slutsats är att det är möjligt att ta fram en strukturerad och standardiserad EPD-metodik för cirkulära schaktmassor, men att utfallet är starkt beroende av lokala logistiska förutsättningar. Studien bidrar med ett praktiskt beslutsstöd för byggsektorn i form av en tillämpbar beräkningsmodell men understryker samtidigt att det krävs en ökad framtida standardisering och utveckling av materialspecifika PCR-dokument för att säkerställa fullständig jämförbarhet och transparens mellan cirkulära och jungfruliga material.