Motiveringsskyldigheten i ljuset av rätten till rättvis rättegång : Vad krävs av domskälen i skattemål?

Sammanfattning

Uppsatsen granskar vilken skyldighet det finns för förvaltningsdomstolen att motivera sina av-göranden i skattemål enligt 30 § 2 st. FPL. För att göra detta har även rätten till rättvis rättegång i 2 kap. 11 § 2 st. RF och art. 6.1 EKMR behandlats i syfte att se vad den kräver av domskäl och om och i så fall hur, den inverkar på förvaltningsdomstolens motiveringsskyldighet. Fram-ställningen behandlar denna skyldighet från två perspektiv, först utifrån den bestämmelsen som återfinns i 30 § 2 st. FPL och sedan utifrån rätten till rättvis rättegång. Motiveringsskyldigheten i 30 § 2 st. FPL har tillkommit på grund av olika rättssäkerhetsintres-sen. Någon precis slutsats avseende dess innebörd har inte kunnat fastställas, däremot har vissa förhållningspunkter kunnat utrönas. Det ska finnas en direkt korrespondens mellan tillämpade normer och de faktiska omständigheterna i fallet och domskälen ska vara sakligt och opartiskt formulerade. Dock har varken motiveringsskyldighetens omfattning eller innehåll kunnat fast-ställas med någon precision. Motiveringsskyldigheten ingår i rätten till rättvis rättegång genom Europadomstolens praxis. I rättighetshänseende ställs mer handfasta krav på vad som ska ingå i domskälen än vad som görs i 30 § 2 st. FPL. Det krävs bl.a. en tillräckligt klar motivering som klargör att de väsentliga frågorna har behandlats, specifika och relevanta invändningar kräver svar från domstolen och de måste även vara så pass specifika att en part effektivt kan utöva sin överklaganderätt. Slut-satsen konstateras vara att de kräver mer av förvaltningsdomstolars domsmotivering än kravet i 30 § 2 st. FPL. Avslutningsvis framhålls att förvaltningsdomstolen bör beakta det som fastställts inom rätten till rättvis rättegång i deras domskäl utifrån att rättigheten omfattar skatteområdet genom 2 kap 11 § 2 st. RF. Dock fastställs att förhållandet mellan 30 § 2 st. FPL och rätten till rättvis rätte-gång får anses oklart.