NÄR HJÄRTAT SLÅR MEN SJÄLEN ÄR TRÖTT : Upplevelser av existentiell ensamhet hos äldre människor på äldreboende

Sammanfattning

Sammanfattning Den här undersökningen syftar till att utforska hur äldre människor som bor på äldreboende upplever och tolkar känslan av ensamhet i sin dagliga tillvaro, med en specifik inriktning på ensamhetens djupare, existentiella aspekter. Syftet är att fördjupa förståelsen av hur ensamhet upplevs och hur den ges betydelse i samspel med livets omständigheter, den egna självbilden samt känslan av samhörighet i den senare delen av livet. Forskningen tar sin teoretiska utgångspunkt i ett existentiellt synsätt, influerad av tänkare som Heidegger och Sartre. Begrepp som "att vara i världen", "fakticitet", "transcendens" och "existentiell oro" används för att synliggöra ensamhet som en förändrad koppling mellan individen, dess omgivning och den värld hen lever i. Studien bygger på en hermeneutisk ansats och baseras på sju semistrukturerade intervjuer med deltagare över 67 år som bor på ett äldreboende. Genom en tolkande process, där man växelvis betraktar del och helhet, framträder ensamhet som en mångfacetterad upplevelse. Analysen visar att den inte bara handlar om brist på socialt umgänge, utan även tar sig uttryck som en förlust av mening, en förskjuten livsvärld, minskad frihet att bestämma över sig själv och en längtan efter gamla relationer. Till och med när man befinner sig i en miljö med mycket folk omkring sig kan en djupgående känsla av tomhet finnas kvar. Samtidigt framkommer det att ensamhet under vissa omständigheter kan leda till att man reflekterar över och omvärderar vad livet verkligen betyder. Den här studien förstärker vår kunskap om ensamhet som en grundläggande del av äldre människors tillvaro och belyser hur fenomenet är tätt sammanvävt med individens levda erfarenheter, självbild och sättet att uppleva sin omvärld.