Nödåren i Jämtland under 1800-talet

Sammanfattning

Studien undersöker hur nödåren i 1800-talets Jämtland framställdes i två olika typer av källor: bondedagböcker och landshövdingarnas femårsberättelser. Syftet är att analysera hur missväxt, hunger och kris beskrevs och tolkades av skribenter med skilda sociala positioner och uppdrag. Studien bygger på kvalitativ, hermeneutisk textanalys med stöd i Erving Goffmans ramteori. Genom att jämföra vardagsnära och administrativa texter synliggörs olika sätt att skapa mening kring nödens orsaker, ansvar och möjliga åtgärder. Resultatet visar att nödåren i båda källtyperna framställs som återkommande och strukturella snarare än som tillfälliga undantag. I bondedagböckerna dominerar en naturorienterad tolkningsram där väder, frost och skörd står i centrum. I landshövdingeberättelserna beskrivs nöden också som naturbetingad, men samtidigt som ett samhällsproblem som legitimerar förvaltning, reformer och statlig intervention. Studien visar därmed hur nödåren tillskrevs skilda betydelser och laddades med olika mening beroende på skrivsituation, funktion och perspektiv.