Offentligt ansvarsutkrävande av vårdpersonal inom hälso- och sjukvården

Sammanfattning

Den här uppsatsen undersöker villkoren för vårdpersonalens yrkesansvar och motsvarande ansvarsutkrävande processer som aktualiseras vid omedvetet oaktsamma misstag i yrkesutövningen. Processen är viktig i en så riskfylld och samhällsviktig verksamhet som hälso- och sjukvården, där vårdpersonalen är den yttersta försäkran om att människor ska få en patientsäker vård. Riskerna för patientsäkerheten kan vara av väldigt olika art såsom bristande säkerhetsrutiner, fel i teknisk utrustning, men också hos vårdpersonalen själva, som mänskligt nog ibland begår misstag och slarvfel. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur ansvarsutkrävandet går till i situationer då vårdpersonal begår omedvetet oaktsamma misstag, samt varför den ansvarsutkrävande processen ser ut som den gör. Undersökningen identifierar två huvudsakliga delar i processen, dels ett mer offentligrättsligt ansvarsutkrävande som kan utmynna i att Inspektionen för vård och omsorg riktar kritik eller att Hälso- och sjuk-vårdens ansvarsnämnd vidtar skyddsåtgärder gentemot vårdpersonalens legitimation, dels ett straffansvar genom brotten vållande till annans död eller kroppskada och sjukdom. Som bedömningsunderlag för oaktsamma brott mot båda regelverken finns det en handlingsstandard som kan härrö-ras ur villkoren för vårdpersonalens yrkesansvar, vilket främst definieras genom det offentligrättsliga regelverket men också är beroende av många situationsbetonade faktorer. De skyddsintressen som motiverar hela denna ansvarsutkrävande process är god vårdkvalité, patientsäkerhet, det allmännas förtroende för sjukvården, skydd för liv och hälsa samt tillfredsställelse av patientbehoven. Arbetet visar att det offentligrättsliga systemet är i högre grad anpassat till sjukvårdens specifika kontext än det straffrättsliga eftersom det finns större utrymme att göra den ansvarsutkrävande bedömningen utifrån fler olika riskfaktorer vilka ger en mer ärlig bild av det olycksamma händelseförloppet. Systemet uppvisar dock vissa allvarliga brister på oberoende granskning och beslutsfattande i processen vilket kan äventyra viktiga patientbehov. Straffansvaret har å sin sida brister av mer fundamental art eftersom processen har påvisat negativa effekter på den patientsäkerhet den är tänkt att skydda, och kan dessutom ifrågasättas utifrån mer moraliska utgångspunkter då det är fråga om brottslighet med förhållandevis lågt klandervärde. För att den ansvarsutkrävande processen ska vara en effektiv del i patientsäkerhetsarbetet måste den utformas på ett ändamålsenligt sätt. Undersökningen redogör genomgående för ansvarsutkrävandets bakomliggande skyddsintressen och motiv, alltså varför processen ser ut som den gör, och landar i en slutsats att dessa på sina håll behöver implementeras mer effektivt i systemet för att undvika att ansvarsutkrävandet blir till ett självändamål.