Påverkan av igenväxning på fjärilars artrikedom och abundans i ängs- och betesmarker

Sammanfattning

I takt med att restaurering och bevarande av ängs- och betesmarker har fått en ökad prioritet i EU har mer resurser lagts på olika nationella indikatorsinventeringar med fokus på ängsfjärilar. I Sverige har en nationell inventering av fjärilar och humlor i ängs- och betesmarker pågått sedan 2006 för att övervaka tillståndet av det svenska jordbrukslandskapet. Fjärilar har länge setts som en bra indikator för gräsmarker på grund av deras snabba reaktion på habitatförändringar och att de i fält är lätta att känna igen, även om deras effektivitet som indikatorer ifrågasatts. Flertalet studier visar att artrikedomen av fjärilar ofta ökar i det tidiga skedet av igenväxning i takt med att fler ängsgeneralister tillkommer, medan en längre tid av upphörd hävd ofta visar en minskning av både artrikedom och abundans av ängsgynnade fjärilar. Uppsatsens syfte var därför att undersöka om det från fjärils- och humleinventeringen går att se en förändring av ängsfjärilars abundans och artrikedom utifrån ängs- och betesmarkernas hävdstatus. En ny variabel för hävdstatus skapades för att statistiskt testa hur arterna och artrikedomen förändrades mellan åren 2006 och 2020. Resultaten visade inget positivt samband mellan igenväxning och en minskning av ängsspecialister, medan det fanns viss korrelation mellan en ökning av ängsgeneralister och igenväxning. Ingen signifikant ökning av artrikedom påträffades i de marker som blivit ohävdade. Resultaten kan visa på att det i bedömningen av biologisk mångfald i ängs- och betesmarker behövs fler element såsom blomrikedom, vegetationshöjd, andel träd och buskar eller andra pollinatörsgrupper som indikatorer.