Premedicinering via nebulisering för human koldioxidbedövning

Sammanfattning

I den här pilotstudien har beteendeobservationer gjorts på möss och råttor vid nebulisering av läkemedel samt vid efterföljande exponering för koldioxid (CO2). Syftet med studien var att utvärdera ett nytt tillvägagångsätt för att minska stress, smärta och obehag vid bedövning med koldioxid vid slakt av livsmedelsproducerande djur. Vid exponering för koldioxid induceras intracellulär acidos som innebär att pH-värdet i cellerna sjunker. Vidare minskar grundläggande nervaktivitet och responsen på yttre stimuli. Koldioxid stimulerar smärtnerver i andningsvägarna och skapar andnöd, vilket kan vara ångestfyllt. Studiens hypotes var att premedicinering med lugnande eller smärtstillande läkemedel via nebulisering före bedövning med koldioxid reducerar beteende relaterat till smärta, stress och obehag. Som modell användes möss av stammarna BALB/c och CBB samt råttor av stammen Wistar. Under studiens gång undersöktes ett avlivningsmedel (pentobarbitalnatrium), ett lokalbedövningsmedel (prokain), ett anestesimedel (ketamin), ett lugnande läkemedel (medetomidin), en kombination av medetomidin och ketamin, samt koksalt (NaCl) som kontroll. En mus respektive råtta placerades en i taget i en plexiglaskammare som var kopplad till en nebulisator där djuret exponerades för läkemedel. Därefter flyttades djuret till en större kammare tillsammans med en obehandlad burkamrat och båda exponerades för koldioxid i syfte att avlivas. Djuren filmades under nebulisering och exponering för koldioxid och beteenden som kan kopplas till stress och obehag registrerades från filmerna: lokomotion, resa sig på bakbenen (rearing), skaka på sig, klättra/krafsa, hoppa, tvätta sig. Vid nebulisering uppvisade BALB/c-möss en hög frekvens av beteenden vid exponering för ketamin och pentobarbitalnatrium. Under nebulisering med koksalt var frekvensen lägre än vid exponering för läkemedel. CBB-möss uppvisade lägre frekvens av beteenden i jämförelse med BALB/c-möss. Wistar-råttor visade låg frekvens av beteenden under exponering för alla läkemedel. Pentobarbitalnatrium tog cirka sju minuter att nebulisera medan resterande läkemedel tog cirka fyra minuter. Samtliga läkemedel och NaCl, inducerade vinglighet på BALB/c-möss medan Wistar-råttor inte visade vinglighet under behandling med något läkemedel eller NaCl. Av mössen och råttorna visade BALB/c högst frekvens av de olika beteenden när de exponerades för koldioxid. BALB/c-mössen som fått ketamin enbart eller i kombination med medetomidin varken hoppade, klättrade/krafsade eller visade rearing under CO2-exponering. På CBB-möss sågs en lägre frekvens av beteenden under koldioxidexponering efter nebulisering med ketamin-medetomidin, pentobarbitalnatrium, ketamin och prokain samt en högre frekvens efter exponering för medetomidin. Frekvensen av beteenden var generellt låga under koldioxidexponering av Wistar-råttor. Däremot uppmärksammades en ökad lokomotion och frekvens av ”klättra/krafsa” efter ketamin. Den totala tiden för nebulisering och koldioxidexponering varade några minuter. Tiden varierade beroende på läkemedel och stam. En gemensam nämnare för alla stammar var att nebulisering med ketamin-medetomidin medförde att medvetslöshet inducerades snabbare vid CO2-exponering Slutsatsen är att nebulisering med en kombination av medetomidin och ketamin har störst potential att minska lidande vid koldioxidbedövning.