Skognitiv : Ett konstnärligt projekt för personer med demenssjukdomar

Sammanfattning

I denna etnografiska studie har jag undersökt både hur personer med demens upplever att få teckna egna träd under en workshop, och hur en konstnärlig workshop för målgruppen kan organiseras. Samtidigt har jag också velat lyfta stigmat kring demens, och låta fler uttryck synas. Studien består av två delar: en uppsats som behandlar min arbetsprocess, och ett gestaltande arbete som ställts ut på Konstfacks vårutställning. I min arbetsprocess har jag arrangerat workshops på två äldre- och demensboenden på Gotland, där totalt 14 personer med demens deltog. Under varje workshop har deltagarna fått teckna egna träd på A2-papper med hjälp av färgkritor, tuschpennor eller blyertspennor. På grund av medicinska skäl så skapade en deltagare en bild av färgade papperslappar istället. Varje workshop har jag dokumenterat med anteckningar, vilket har blivit en del av det empiriska materialet. Av mina totalt 14 deltagare så skapade 13 deltagare teckningar av träd, och teckningarna har blivit en annan del av det empiriska materialet. Empirin har sedan strukturerats upp i kategorier, och analyserats utifrån både ett relationellt pedagogiskt och ett sociokulturellt perspektiv. Träden som deltagarna har tecknat har jag sammanställt till ett större konstverk, i form av mitt gestaltande arbete. Verket består av både ett bildspel och collage där teckningarna sammanställts. Trots att min studie fokuserar på personer med demenssjukdomar så har jag i det gestaltande arbetet även tagit med bilder som anhöriga och personal på boendena har tecknat. Detta eftersom de anhöriga och personalen bidrog till att aktivera deltagarna, vilket var en viktig del i processen. Från resultatet av min studie så har jag lärt mig att en bildpedagog för personer med demens bör vara anpassningsbar, lyhörd, och ta hänsyn till en stor variation av förutsättningar. Träd är också ett ämne som personer med demens kan ha personliga kopplingar till och kan avbilda tack vare träds enkla men varierande utformningar. Att ge deltagarna valmöjligheter i material är viktigt för att främja bildspråket. Och om bildpedagogen inte känner deltagarna på förhand så är det fördelaktigt om vårdpersonal kan vara behjälpliga med att samla och kommunicera med deltagarna. Jag hoppas att min studie kan användas för att arrangera konstnärliga vardagsaktiviteter för personer med demens, samt öka samhällets vetskap kring sjukdomarna. På ett rent pedagogiskt plan så hoppas jag även att studien kan användas i skolmiljöer, för att skapa workshops som är anpassade till elevers olika förutsättningar. Och likaså har jag förhoppningar om att min studie kan belysa trädets betydelse som tema i alla typer av konstnärliga workshops, oavsett målgrupp.